Han är subjekt. Hon är objekt.

En väninna kliver in i ett konferensrum med sin chef. Där sitter bolagets hela koncernledning. Min väninna tillhör själv inte ledningsgruppen, men har bjudits in för att presentera bolagets strategi för expansion på den nordamerikanska marknaden, där hon är chef. För detta morgonmöte har hon och koncernchefen flugit över natten med bolagets privata plan. Men de är lite sena och hon är nervös.

När de kommer in i rummet är alla redan på plats. Tio män och en kvinna.

Koncernchefen hälsar frejdigt.

”Tack för att ni väntat. Och ledsen att jag är så skrynklig, men jag har legat med Pernilla i natt.”

Alla skrattar. Alla utom Pernilla. Hon ska nu ställa sig framför en grupp chefer och dra sin strategi medveten om att åtminstone några i rummet har en bild i sitt huvud på hur hon har sex med chefen. En osann bild, kanske bör förtydligas.

”Men det var ju bara ett skämt. Ha lite humor!” kanske du tänker.

Fast nej. Det var inte bara ett skämt. Det var en strategi. Möjligen en omedveten sådan, men ett sådant skämt förminskar hennes trovärdighet och potential samtidigt som det stärker hans machoimage.

Att misstänkliggöra en kvinna för att ha legat sig till sin position är det absolut mest effektiva sättet att förminska och fördumma henne.

Det här var några år sedan och varken Pernilla eller chefen är kvar. Hon gick vidare till ett företag med lite mindre hö hö och han gick in i en styrelseproffskarriär.

”Men mycket har hänt sedan dess”, tänker du.

Ja, det vill man ju gärna tro. Men så i morse läser jag Resumé.

”Säljer halva byrån till sin flickvän”, lyder rubriken.

han-saljer-halva-byran-till-sin-flickvan

Elin Ahldén har beslutat sig för att köpa in sig i den relativt nystartade, men mycket framgångsrika pr-byrån. Hennes cv är gediget. Hon har varit informationschef på två börsbolag, byråchef för en annan stor byrå och suttit i ledningen för ytterligare en. Utan att ha insyn i expansionsstrategin för den numera gemensamma firman misstänker jag att hon är precis vad byrån behöver för att växa och bli en än mer betydande aktör i den bransch som Resumé har att bevaka.

Så varför väljer Resumé att rubricera nyheten på det här sättet?

Ja, inte är det för att vi ska tänka på Elin Ahldéns meritlista eller vilken potential de två delägarna har gemensamt, både när det gäller att attrahera kompetenta medarbetare och dra in uppdrag.

”Har han förlorat förståndet?”, är det meningen att du ska tänka när du läser den rubriken. Eller kanske:

”Så romantiskt!”

I Resumés val av rubrik är det meningen att vi ska se den nya delägaren som ett attribut till den gamla. Hon är objekt. Han är subjekt. Och simsalabim så var vi tillbaka i 80-talet igen.

Efter en kort tid bytte Resumé rubrik, men ingressen leder oss ändå direkt in i parets sängkammare.