Han är subjekt. Hon är objekt.

En väninna kliver in i ett konferensrum med sin chef. Där sitter bolagets hela koncernledning. Min väninna tillhör själv inte ledningsgruppen, men har bjudits in för att presentera bolagets strategi för expansion på den nordamerikanska marknaden, där hon är chef. För detta morgonmöte har hon och koncernchefen flugit över natten med bolagets privata plan. Men de är lite sena och hon är nervös.

När de kommer in i rummet är alla redan på plats. Tio män och en kvinna.

Koncernchefen hälsar frejdigt.

”Tack för att ni väntat. Och ledsen att jag är så skrynklig, men jag har legat med Pernilla i natt.”

Alla skrattar. Alla utom Pernilla. Hon ska nu ställa sig framför en grupp chefer och dra sin strategi medveten om att åtminstone några i rummet har en bild i sitt huvud på hur hon har sex med chefen. En osann bild, kanske bör förtydligas.

”Men det var ju bara ett skämt. Ha lite humor!” kanske du tänker.

Fast nej. Det var inte bara ett skämt. Det var en strategi. Möjligen en omedveten sådan, men ett sådant skämt förminskar hennes trovärdighet och potential samtidigt som det stärker hans machoimage.

Att misstänkliggöra en kvinna för att ha legat sig till sin position är det absolut mest effektiva sättet att förminska och fördumma henne.

Det här var några år sedan och varken Pernilla eller chefen är kvar. Hon gick vidare till ett företag med lite mindre hö hö och han gick in i en styrelseproffskarriär.

”Men mycket har hänt sedan dess”, tänker du.

Ja, det vill man ju gärna tro. Men så i morse läser jag Resumé.

”Säljer halva byrån till sin flickvän”, lyder rubriken.

han-saljer-halva-byran-till-sin-flickvan

Elin Ahldén har beslutat sig för att köpa in sig i den relativt nystartade, men mycket framgångsrika pr-byrån. Hennes cv är gediget. Hon har varit informationschef på två börsbolag, byråchef för en annan stor byrå och suttit i ledningen för ytterligare en. Utan att ha insyn i expansionsstrategin för den numera gemensamma firman misstänker jag att hon är precis vad byrån behöver för att växa och bli en än mer betydande aktör i den bransch som Resumé har att bevaka.

Så varför väljer Resumé att rubricera nyheten på det här sättet?

Ja, inte är det för att vi ska tänka på Elin Ahldéns meritlista eller vilken potential de två delägarna har gemensamt, både när det gäller att attrahera kompetenta medarbetare och dra in uppdrag.

”Har han förlorat förståndet?”, är det meningen att du ska tänka när du läser den rubriken. Eller kanske:

”Så romantiskt!”

I Resumés val av rubrik är det meningen att vi ska se den nya delägaren som ett attribut till den gamla. Hon är objekt. Han är subjekt. Och simsalabim så var vi tillbaka i 80-talet igen.

Efter en kort tid bytte Resumé rubrik, men ingressen leder oss ändå direkt in i parets sängkammare.

You may also like...

12 Responses

  1. Johan Såthe skriver:

    Hej Camilla! Jag delar din analys, det var en olycklig rubrik. Som vi bytte efter mindre än fem minuter, du skriver att Resumé bytte rubrik ”senare under dagen”, det var alltså direkt. Hoppas allt är bra med dig, vi ses. Mvh /Johan Såthe, chefredaktör Resumé

    • Camilla Wagner skriver:

      Hej Johan! Jag har ändrat det i texten nu. Rätt ska vara rätt. Vi ses/ Camilla

      • Louise Buenafe Mistén skriver:

        Men Johan, varför publicerade ni den från början? Varför kom ingen på att det här var en oprofessionell rubrik redan innan? Och vad gjorde att ni till slut ändrade den direkt?

  2. Karin Lindblad skriver:

    Resumé borde skämmas. Det är ointressant att ni bytte text ”efter fem minuter”. Det som är relevant är att ni överhuvudtaget är kapabla till den chockerande oprofessionalism ni påvisar. ”Olyckligt”, är din benämning. Jag är så arg så jag skakar. Hoppas ni bett innerligt och offentligt om ursäkt. Hem och skäms.

  3. Johan Såthe skriver:

    Louise och Karin: Uppgiften att Robert och Elin är ett par är relevant i artikeln. Men att det fick en sån framskjuten plats i publiceringen med text och rubrik blev fel. Därför ändrade vi på den olyckliga rubriken efter mindre än fem minuter. Vilket betyder att rubriken inte nått vår stora publik. Jag tycker att det har en ganska stor betydelse. Vi publicerar tusentals artiklar varje år, ofta under stark tidspress, ibland blir det fel. Vi ska försöka att lära oss något av detta.

  4. Anna skriver:

    Jag är faktiskt inte klar över varför det faktum att de är ett par är så himla intressant till skillnad från att en ny komptent partner ansluter som också råkar vara en livspartber också.
    Hade ni skrivit samma berättelse om han köpt in sig och blivit partner i hennes företag?

  5. Johan Såthen skriver:

    Anna: Det hade vi helt säkert. Och jag misstänker att den här debatten, rätt eller fel, inte hade ägt rum då. Skulle vi inte berätta för våra läsare att Robert och Elin är ett par skulle vi dölja väsentlig information om den här affären. Det hade inte varit ärligt mot läsarna. Sedan fick förhållandet för stort fokus i vår första (fem minuter långa) rubrikpublicering, men det är väsentligt att det nämns. Andra branschmedier har gjort samma bedömning. Jag tycker att den text vi publicerade presenterar affären korrekt och etablerar Elin som den kompetenta yrkeskvinna hon är.

  6. Bitte skriver:

    Nu har ju rubriken i alla fall fått en rejäl spridning. Såå många fler vet om att halva byrån har gått till någons flickvän, många många fler än de som hann läsa artikeln på de 5 (?) minuter den låg ute. Vilket av dessa händelser gör mest skada? Retorisk fråga/ironi.

  7. Robert Svensson skriver:

    Som part i målet undrar jag om det verkligen var befogat att, även efter att ni ändrat rubriken, ägna hela ingressen och två utgångar i brödtexten åt vår relation? Samtidigt ägnade ni bara en utgång åt att i svepande drag redogöra för Elin Ahldéns yrkesmässiga meriter. (De är ju rimligen minst lika ”väsentlig information”, även om de kanske levererar färre klick.)
    Jag hade kanske också intresserat mig mer för kvinnligt ägande och köp av halv byrå vilket, vad jag vet, är väsentligt ovanligare i vår bransch än kärlek på kontor.
    Så här i retrospektiv, hur känns den avvägningen Johan?

  8. Johan Såthe skriver:

    Bitte: Artikeln har legat ute hela tiden, den ligger på vår sajt fortfarande. Rubriken ändrades efter fem minuter.

  9. Aase Högfeldt skriver:

    Helt otroligt att om och om igen upprepa att den ”bara” låg ute fem minuter, att du/ni inte kan be om ursäkt för att förvanska bilden av en ny delägare på det viset. Och om denna rubrik var ett ”misstag” skulle jag gärna vilja se er skriva om VAD detta lärt dig/er. Det skulle vara ett framåtskridande av jämställdheten och alla genusfällor, må så vara ”omedvetna och ogenomtänkta….förmodar att killen som sålde gjorde det på grund av blivande delägarens gedigna kunskaper, så ni har ju även ifrågasatt hans intelligens och intention i sammanhanget….

  10. Johan Såthe skriver:

    Aase: Här är en krönika där jag förklarar bakgrunden till publiceringen och vad vi har lärt oss.
    http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/12/02/fria-tiders-fantasier-gnallet-pa-di-och-patriarkala-strukturer/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *