Sexismen och chefen. ”Here we go again”

Vi har en utbredd sexism i Sverige trots att vi alltid säger att vi är bäst på jämställdhet. Och sexismen syns allt tydligare numera, tycks det mig, men kanske mest när den kommer fram vid rekryteringstillfällen,  vid lönesättning och sexuella trakasserier. Otydligare ibland i språket, s.k skämt, och när vi män bedömer en chef eller projektledare utifrån kön istället för kompetens. Så har det varit länge och så kommer det att förbli om vi inte agerar. Det känns som att det ökar. När min första bok om sexism kom ut 2005 undrade en journalist om det var speciellt mansgrisigt i näringslivet. Nej, inte särskilt, svarade jag, det ser ut som samhället i stort. Jag hade kunnat sitta som militär eller universitetslektor och beskrivit samma sak.

I den boken namngav jag flera företag, där problem med sexism kommit upp till ytan. Men förlaget tog bort dem, eftersom man inte vill ha debatten huruvida det faktiskt var sant eller inte. Det var för tidigt. Frågan är om jag hänger ut dem, om jag skriver att det handlade om Skandia eller SAS, för det är knappast något unikt med dessa två. Och det finns inom det militära såväl som inom universitetsvärlden. Listan kan bli lång. En eventuell ökning beror på att kvinnor börjar ta sig in på alltfler nivåer och alla (läs män och kvinnor) har inte alltid lätt att acceptera detta. Trakasserierna är ett sätt att slå tillbaka, ett försök av män att behålla sina privilegier och bevara makten till varje pris.

Många företag och organisationer har hört av sig sedan 2005 och velat att jag skall komma och föreläsa. Det är nästan 90 % kvinnor som ringer och många är lite rädda. Rädslan visar sig på lite olika sätt. Alltifrån att de vill höra sig för exakt vad jag ska säga på seminariet, jag är kanske väldigt provocerande? De som ringer vill inte att det skulle upplevas som en ”pekpinne” gentemot männen på den egna arbetsplatsen. Några vill se min presentation först och ta bort några punkter och är rädda för att jag är anklagande. Mot männen alltså. Men, jag lovar, män är också människor, känner igen sig i mycket av det vi diskuterar på seminarier och vill vara med och förändra. Det finns inte bara grisar i stian.

Män och kvinnor som är chefer måste alltid föregå med gott exempel. Tänka på vad de säger och hur de agerar. Sätta stopp om de ser någonting som är snett. Peppa både kvinnor och män till att arbeta med kompetens som riktmärke. Har det blivit bättre de senaste åren? Tveksamt. Finns det mer att göra. U bet! Presiden Trump, t.ex, är ingen bra förebild.

Den lagstiftning kring diskriminering som vi har ska följas.

Flytta på män som inte kan sköta sig, flytta inte på kvinnorna.

Samma ingångslön för lika arbete. Nej, alla företag har inte detta.

Lagstifta om kvotering till styrelser, ingenting kommer att hända annars och, ja, det är viktigt vem som sitter i en styrelse.

Krav på slutkandidater av båda könen vid alla rekryteringar.

Utbildning på företag och organisationer kring vad jämställdhet är och vilka regler som gäller.

Delad föräldraförsäkring, 50-50.

Är det klart sedan? Nej, men det är en början.


Vill du kommentera? Välkommen till vår Facebooksida!

Du gillar kanske också...