Delar och helhet

Delarna gör helheten. Pusslets olika bitar ger tillsammans hela bilden. Tänker jag när jag hör Stefan Löfven prata om hur regeringen styr landet. Statsministern pratar på presskonferens (ang Transportstyrelsen) om hur landet och regeringen styrs. Han pratar ”stuprör”, en modell där varje departement sköter ”sina egna” frågor och inte lägger sig i, bryr sig om, andra departements och avdelningars utmaningar och problem. Statsministern säger att så ”fungerar det och så har det alltid varit”. Lite nervös blir jag.

Men, statsministern är inte ensam. Även i näringslivet stöter jag alltför ofta på samma tankesätt. Jovisst pratas det om samordning och öppenhet och jag får se powerpoints med horisontella linjer i organisationsscheman som visar hur det skall fungera. Men gör det verkligen det? Ibland kanske, men lika ofta inte.Två exempel:

1. Jag föreläser om mångfald och oftast med fokus på jämställdhet. Samtidigt arbetar jag med rekrytering sedan snart 35 år. Det senare innebär att jag har ett mycket stort kandidatregister, inte minst (numera) bestående av att stort antal kvinnor. Framförallt på chefsnivå. Jag vet inte hur många föreläsningar jag haft där män har sagt att det där var ju bra och nu måste vi ”leta kvinnor”. Och sedan undrar dom om jag vet någon bra rekryteringskonsult. Här skulle en elak läsare kunna invända: 1. Gör Engström reklam för sig själv nu? 2. Dom kanske inte vill arbeta med Engström? (Iofs möjligt, nja…!) Eller något annat syrligt, men svaret är ett annat menar jag. Efter diskussion med andra konsulter med liknande erfarenheter. Dom, männen och kvinnorna, i ledande befattning arbetar ofta efter, just det, ”stuprörsmodellen”. Dom kan inte hålla två saker i huvudet samtidigt. Om jag kommer till ett företag och pratar jämställdhet så ser dom bara den frågan. Om jag kommer och pratar rekrytering, så, ja samma sak, dom ser bara rekryteringsfrågan.

2. Oftast när jag gjort en genomgång av mångfalds- och jämställdhetsarbete på något företag och skrivit en rapport, så säger jag och skriver: Lägg inte hela frågan i knät på HR-avdelningen. Ni måste jobba över områdesgränserna, horisontellt, inte i stuprör, så blir svaret: Självklart! Tackmailet från företaget kommer någon vecka senare: Tack Lars Einar, bra rapport! (ja inte alltid så klart, men oftast, dom tycker dock inte om när jag tar upp lönefrågor). Och mailet fortsätter: nu har vi lagt ”projektet” hos vår HR-avdelning så får dom driva detta. Och där dör det oftast, inte pga HR utan pga bristen på helhetssyn och att jag helt enkelt inte lyckats göra mig förstådd.

Det är lite som att prata med 90-talister, dom hör vad jag föreslår, dom hör vad jag säger, men det passerar snabbt genom öronen och ut i luften igen. Precis som när min staffe Lex vill leka med en boll. Han har bollen och jag får springa efter honom. Samordning är inte Lex styrka. Förklarligt iofs, det är ju hans boll, jag får väl skaffa en egen.

Löfven och kommunikation förresten. Jag har ju suttit i några ledningsgrupper och styrelser men aldrig varit med om att några i gruppen känner till allvarliga problem som kan påverka helheten men där kollegorna tigit om det i ett år eller mer, utan att informera oss andra eller ordförande. Jodå, det har jag visst. Där ljög jag. När vi velat bli av med någon, då har vi kört stuprör, dvs det som drabbade infrastrukturminister Anna Johansson.

Du gillar kanske också...