Läs igen, Ivar Arpi

På Svenska Dagbladets ledarsidor framgår att en av deras skribenter, Ivar Arpi, med ljus och lykta söker råd i sitt föräldraskap.

Några frågor han vill ha svar på är: Vilken sorts uppfostran är optimal? Är det viktigt för barnet att föräldrarna delar lika på föräldraledigheten? Måste man sätta barnen på förskola för att de inte ska hamna efter i utvecklingen?

I detta sökande har han läst Agnes Wold och Cecilia Chrapkowskas bok, Praktika för blivande föräldrar. En bok som slår hål på en hel del myter. Myter vars enda uppgift varit att göra livet svårare för föräldrar i allmänhet och småbarnsmammor i synnerhet.

I sin text raljerar Ivar Arpi över de effekter en ojämn ansvarsfördelning mellan föräldrar får för kvinnors ekonomi.

”Tänk på det nästa gång du ammar ditt barn, din blivande fattigpensionär!”

Vad han menar med detta får vi gissa, men han hänvisar i samma text till att i traditionella samhällen (vilka det nu är) ammar mammor i 2-3 år. Man vill ju gärna fråga Ivar Arpi hur kvinnor har det i övrigt i de traditionella samhällen han hänvisar till.

Det finns ett starkt samband mellan jämställt uttag av föräldraförsäkringen och hur kvinnors inkomstutveckling (inklusive pension) blir. Enligt Pensionsmyndigheten kommer hälften av kvinnorna födda så sent som på 70-talet att hamna under EUs gräns för relativ fattigdom. Kvinnor födda senare har fortfarande möjlighet att påverka sin pension.

Att så hånfullt avfärda det faktum att hälften av alla pensionerade kvinnor är fattigpensionärer (och en stor del ligger precis ovanför gränsen) är inget annat än kvinnoförakt.

Ivar Arpi kallar en individuell föräldraförsäkring för kvotering. Det gör han förstås eftersom kvotering i mångas öron har en negativ klang. Men vi pratar sällan om kvoterad semester bara för att jag inte kan överlåta den till min partner. Inte heller kallar vi särbeskattning för en kvoterad skatt.

Som sagt finns det ett tydligt samband mellan kvinnors lön- och karriärutveckling och hur jämställt en familj delat på föräldraförsäkringen. Det finns ytterst få exempel på familjer som lyckats vända en ojämställd småbarnsperiod till jämställd när barnen blir större. Om man inte skiljs. En konsekvens som är vanligare hos ojämställda par än hos jämställda.

Men valfriheten då? Ivar Arpi hänvisar till att människor VILL välja själva. Det finns till och med opinionsundersökningar som visar brett stöd för dagens system. Så klart. Dagens system möjliggör ju ett jämnt uttag, så de som vill kan ju. Problemet är att så få gör det, trots att det får så stora konsekvenser både för individen och för samhället. Anders Borg sa när han var finansminister att Sveriges BNP skulle öka med 7 procent om män och kvinnor delade på föräldraförsäkringen. Det är en betydande ökning.

Och på tal om valfrihet.  Ska vi ha friheten att välja bort barnens rätt till tid med sin pappa?

Vi kan aldrig tvinga människor till jämställdhet, men vi behöver inte finansiera ojämställdhet via skattsedeln. Långa föräldraledigheter är inget annat än subventionerade hemmafruar.

Så Ivar Arpi, ta och läs boken en gång till. Låt din partner läsa den och fundera på den lite större bilden. Det finns vetenskapliga belägg även för de delar som du kallar politisk pamflett.

Barnens bästa är att växa upp i ett jämställt samhälle och med föräldrar som har lika förutsättningar att forma sitt liv och sin framtid även om de valt att skaffa barn.


Vill du kommentera? Välkommen till inlägget på Facebook.

Klara K verkar för ett jämställt arbetsliv. Gilla oss på Facebook här. Vill du även ha Klara Ks nyhetsbrev kostnadsfritt? Anmäl dig här.