De multinationella bolagen tränar oss i att tänka rätt, köpa rätt och bli goda konsumenter. Bästa gruppen att attackera är naturligtvis barn. Och detta ”arbete” måste påbörjas så tidigt som möjligt. De små skall tränas inför framtiden. Alltså måste småttingarna drillas in så tidigt som möjligt i ett köpbeteende. Det vet ju varenda reklamnissa som sitter och hittar på finurliga sätt att påverka barn att dessa numera är ”beslutsfattare” i många familjer. Vi har ju begåvats med iPads som kan, ska, bli bästa vän och uppfostrare. En idé vore givetvis gratis iPads till alla barn i förskolan så att skärmen blir en naturlig bästa kompis. För där finns ju allt. Prylar, kompisar, spel och roliga filmer, psykologer, hästar, roliga katter och framtida partners med mera… Och fördomar. Om flickor och pojkar, kvinnligt och manligt, könsroller och där finns filmer som inte borde ses av någon och skurkar och pedofiler. En farlig värld där våra unga släpps fria. Lycka till! Ha kul! Gör inget dumt!
Barn repar sig alltid.
Men shoppa ska dom väl få göra i alla fall?
Absolut. Shop til you drop.
I USA kallas föräldrarna för ”gatekeepers” dvs. de som står i vägen för barnens krav på köp av, i många fall, värdelösa prylar. Alltså måste föräldrarna rundas. Konsumtion smittar, inte minst när det förs ut under ord som, gratis, frihet, välja själv, vem vill du vara, få omedelbart, nu, nu, nu, eller betala för två få tre! Hurra! Och pojkar ska ha vapen och flickor strykjärn. Men inte i Sverige väl? Tja, enligt OECD har Sverige en av världens mest uppdelade marknader när det ska handlas i leksaksaffärer. Flickor till höger, pojkar till vänster. Jag har två barnbarn och brukar roa mig med att, när jag köper en julklapp eller födelsedagspresent, säga att jag ska ha en present till ett x år gammalt barn. Frågan från expediten är given: Är det en pojke eller en flicka? Och jag svarar, det säger jag inte. Och då blir det svårt. Men roligt. Tycker jag. Det slutar alltid med en bok, oftast Pippi Långstrump.
Det finns ett antal undersökningar som visar att dagens unga generation, i västvärlden, har mer prylar än någon annan generation tidigare. Och samtidigt är denna generation den olyckligaste någonsin. Warum? Den australiska författaren Sharon Beder, skriver i boken, ”This little piggy went to the market”. (2009) fritt översatt av mig, att:
1. Anledningen till att barn mår allt sämre är att marknadskrafterna och konsumtionshysterin tränger sig in i barnens liv allt tidigare och försöker kontrollera deras tänkande och handlande.
2. Marknadsförarna försöker få barnen att tro att prylar säger något om vem/vilka de är, snarare än genuin personlighet.
3. Marknaden utnyttjar barns osäkerhet och det finns ingenstans ett barn kan komma undan från yttre påverkan och marknadens strävan att göra dem konforma, att barnen tänker och agerar lika och att dom blir hyperkonsumenter.
Inför senaste julen lovade ett antal leksaksbutiker att ”skärpa sig”. Leklust var först och sedan följde Toys r Us och BR leksaker. Detta gav rubriker i media både här hemma och utomlands samt diskussioner i Sverige. (Daily Mail skrev att Sverige är ett manshatande land och man undrade när vi skulle få se män i klänning.)
Vadå skärpa sig förresten? Skriver vi 2015? Ja, tyvärr.
Det finns inget gott i denna överkonsumtion av prylar, inte ens att det skapar arbetstillfällen. Ojämställdhet, befästande av gamla könsroller och polarisering, fattiga och rika, miljöförstöring och slavarbete i Pakistan och Kambodja. Vi betalar, ler och säger: Tack Snälla. Och den som inte konsumerar, likt en bäver, är alltså, vadå, osolidarisk? Jaha. Finns inga andra alternativ och sätt att leva? Inga andra vägar framåt? Nähä. Road to hell, alltså.
Men nästa generation, dom blir annorlunda! Jämställda och miljömedvetna. Yeah right. Lycka till, säger jag. Det beror väl på vad iPaden berättar om livet? Och, som ni väl redan vet, svenskarna har inte råd till denna köpfest. Vi lånar. Vi är ett av världens mest belånade folk.
Och vet ni vad? Det är inte sant att den som har flest prylar när hen dör, vinner.
