Dom kommer och går. Managementböcker, kurser och allehanda ”nya” tips om utveckling och självförverkligande. Men när det gäller, brinner till som vi säger i branschen, så hörs det misstänkt många rop på att någon ska:
”Sätta ner foten” eller ”peka med hela handen” eller ”ta befälet och visa vem som bestämmer”. Det har ni väl märkt och hört? Ni kanske säger så själva? Om så, då har ni inte märkt det. För det är ju inte ointressant hur vi uttrycker oss. Jag menar, ”någon” måste ju bestämma i slutändan.
När det gäller rikets högste befattningshavare (nej inte Konungen eller talmannen) jag tänker på vår statsminister, Stefan Löfven, så har jag hört det där flera gånger och även när det gäller moderaternas Anna Kinberg Batra. Och det är väl inte mer än något år sedan som Centerns Annie Lööf ifrågasattes som ledare. Hon avbröt en Thailandssemester, reste hem och visade, enligt media, vart ”skåpet skulle stå.”
Så mycket för nya idéer.
Som sagt, det är inte oviktigt hur vi som varit med några år, pratar och agerar, det påverkar nämligen alla yngre nyanställda. Vi vet ju att äldre vuxna, som kommer till sitt första arbete, tittar på oss som är där och påverkas enormt av kulturen. Veckan efter gör dom som oss, vare sig det är något bra eller dåligt.
Ledarskapsböcker och tips kommer i en strid ström och ändå är det som Lotta Snickare skrev i sin avhandling (”Makt utan magi”, KTH, 2012) i grunden inte mycket som har hänt de senaste 50 åren, när det gäller att ”leda” människor, vilket jag håller med om till 100 %.
Snickare gör en genomgång av tidigare forskning som bl.a. visar att det inom ledarskapsforskningen inte finns någon gemensam uppfattning om vad begreppet ledarskap innebär. Och mycket intressant blir det när hon tittar på forskningen de senaste 50 åren och konstaterar att chefsarbete inte har förändrats speciellt sedan 1960, något som annars många gärna vill hävda. 84 % av uppgifterna är desamma och grundstrukturen är densamma. Dock ägnar chefer idag mer tid åt ekonomisk kontroll och värderingsstyrning och vd:ar är mer uppdaterade på finansiella frågor, snarare än produktion, vilket ju har sin förklaring i att produktion idag är mer geografiskt spridd.
Självklart tittar Snickare också på könsaspekten, där det visar sig att kvinnor och män oftast är överens om vad chefskap är, och det utifrån de manliga normer de flesta av oss anammat. Kvinnor och män uppvisar mycket små skillnader i sitt beteende gentemot omgivning och medarbetare, däremot tolkas och uppfattas saker de gör på olika sätt och alltid utifrån att manligt synsätt på vad som är rätt och fel agerande.
Snickares slutsatser blir, i min tolkning:
* Ledarutveckling bör ske genom reflektion över exempel. (Egna eller andras case.)
* Ledarutveckling bör utveckla chefernas människokännedom. (Vad behöver medarbetare?)
* Ledarutveckling bör ske i, eller i nära samverkan med, verksamheten.
* Feministisk forskning bör vara en integrerade del av all ledarutveckling.
*Kvinnor och män utövar inte chefskap på olika sätt. Däremot under olika villkor.
Det som kan förundra en organisationskonsult och rekryterare som mig, är att det fortfarande höjs ögonbryn hos vissa chefer när de inser att det absolut viktigaste är och förblir synlighet. Människor vill bli sedda, få feedback, veta vad som händer runt hörnet och få vara med och påverka.
Men! Nu ser jag fram emot ett 2016 och mitt samarbete med Klara K där det erbjuds nya spännande träffar (där jag iofs inte får delta pga snoppen min…) så för att få jobba mer med Camilla och Petra startar jag tillsammans med Klara K och den amerikanska organisationen Catalyst (catalyst.org) en s.k. MARC grupp (läs mera på onthemarc.org). Jag har under flera år arbetat med seminarier och träffar där män som är chefer ska träffa andra män i samma position och diskutera jämställdhet. Mer info kommer på nyåret, kanske någon av er som vill skicka sin manlige chef? Och Monica Lewinsky kommer 18 mars! Det blir mycket spännande! Anmäl er!
God Jul och Gott Nytt År!
