Under min gångna vecka i Guatemala talade vi mycket om korruption, ett tandlöst och till vissa delar ägt rättssystem och som resultat av de båda; straffrihet. Lite märkligt kändes det att samtidigt läsa om Panama papers, Nordeas syn på sina kunder och vårt eget Skatteverk vars ledning förvarnar sina kompisar när det är utredning på gång så att de kan få amnesti (läs: straffrihet). Nej, vi är kanske inte mycket bättre här hemma.
Idag fick jag också lite insyn i hur rättegångssystemet går till. Catharina Lagerstam vittnade idag på fm i den mycket omfattande HQ-rättegången.
Hennes redovisning var tydlig och pedagogisk. Hon jämförde optionshandeln i HQ med tulpanlökar för att alla skulle förstå.
”Om jag har 200 kr i mitt företag och köper en tulpanlök för 100 kr. Sedan värderar jag den tulpanlöken för 10 000 kr, eftersom det fanns en tid på 1600-talet då tulpanlökar faktiskt var ganska dyra. Plötsligt är mitt företag värt 10 000 kr. Jag säljer då halva företaget till fru domare för 5 000 kr. Men varje vår ”förfaller” löken och då måste den säljas. Förstås till marknadsvärdet 100 kr. Då blottläggs förlusten. Så för att täcka det hålet köper jag två nya lökar. Och dessa värderar jag upp till 20 000 vardera. Plötsligt har jag en fantastisk lönsamhet i mitt bolag.”
Sveriges mediekår och den lilla andelen av intresserad allmänhet fnissade förtjust. En av de få lyckliga som fick plats i den överfulla rättegångssalen var Arne. Han var en av de småsparare som satsat sitt kapital i HQ.
Några som inte fnissade var Stefan Dahlbo, Mats Qviberg, Mikael König, Johan Dyrefors och Kurt Lönnström och alla deras advokater. Inte heller raden av anhöriga drog på munnen. På anhörigbänken satt bland andra den norske finansmannen Christen Ager-Hanssen, mest känd för konkursen i Fly Me där han gick oskadd medan aktieägarna förlorade pengar. Han anlitades av Mats Qviberg för att infiltrera HQ genom att låtsas att han var en potentiell köpare och därför förhandlade med den nya styrelsen. Inledningsvis satt han och såg bister ut med armarna i kors högt upp på bröstet.
Hans mungipor gick upp väsentligt när det var dags för Stefan Dahlbos försvarsadvokat, Per Samuelsson. Efter att länge ha ägnat sig åt att fiska efter beröm för sin klient (Catharina Lagerstam har vid både polisförhör, i samtal med Finansinspektionen och nu i rätten vittnat om att hon anser Stefan Dahlbo vara en kompetent person), började han ifrågasätta hennes redovisningskompetens. Det blev en märklig tillställning eftersom Catharina Lagerstam inlett sitt vittnesmål med att hon inte är någon expert på redovisning. Han ställde nog samma fråga åtta gånger, vilket blev minst sagt obehagligt.
För oss längst bak blev det ännu mer obehagligt att se åhörarbänkens reaktioner. Christen Ager-Hanssen satt nu och kucklade högt. Han lutade sig fram mot Mats Qviberg och viskade och fnissade. Kroppen var betydligt mer öppen nu och han satt med armen om Custos 21-årige vd Tim Floderus. Den senare räknades tydligen också som anhörig till Mats Qviberg av någon anledning.
De övrigas försvarsadvokater höll låg profil.
På väg ut småpratade jag med ett par från Ekobrottsmyndigheten, som inte hade med det här målet att göra. De kände igen sättet som Per Samuelsson förhört på som en taktik för att göra vittnet osäker i syfte att få henne att börja stamma snarare än att få fram relevant fakta. Nu började inte Catharina Lagerstam att stamma. Hon stod pall. Frågan är om det svensk rättsväsendet gör det. Straffrihet är oerhört demoraliserande och skapar stor misstro för rättsstaten.
