Under alla mina år, och dom börjar bli några stycken, så har jag hört, läst och även själv predikat, vikten av samtycke i grupper, att få med ”alla på båten”, osv. Konsensus, den svenska modellen, svenskt ledarskap, ja ni känner igen det där. Inte så att det har funnits så mycket i praktiken, men det har ändå varit ett trevligt ämne att diskutera på ledarskapskurser. För när det har kommit till ”skarpt läge” (obs det militära språkbruket) så har det alltid, utan undantag varit annat språkbruk som gällt. Då duger inga ”lösa skott”.
Jag kom och tänka på det där igen när jag studerade jakten på Anna Kinberg Batra, och när jag kände igen en del kommentarer som media och politikerkollegor använde. Jag blev intervjuad om Annas fall och tog då upp det där med gänget som ska skydda ledaren, något som jag tror (vet ju inte) att Anna saknade. (https://www.svd.se/expert-kinberg-batra-saknade-stottande-gang) men jag tog inte upp det där med språket. Män saknar mera sällan gänget, dom brukar se till att ta med sig grabbarna eller fixa ett nytt gäng, asap! (Ja Juholt hade ju inget gäng, det var Tommy och Håkan, sorry, det räcker inte.)
Jag har sedan en tid, ja egentligen ända sedan Annie Lööf jagades och fick avbryta en semester, studerat språket vi använder. Ni minns säkert. Journalister och ”experter” skrek i högan sky. ”Kom hem, red upp”! Och sedan kom uppmaningarna, samma ord och uttryck, som jag hört så många gånger förut, så fort det börjar blir lite problem (utmaningar) och mer än en kvinna (men visst även någon man), har åkt ut eftersom dom inte uppfört sig såsom vi innerst inne vill att en ledare/chef ska göra. Ni känner igen!
”Ta kommandot! Ta befälet! Peka med hela handen! Visa vem som bestämmer! Ta kontroll översituationen! Visa pondus! Visa musklerna! Var tydlig! Visa riktningen som vi ska gå!” Precis de kommandon som jag fick lära mig när jag gjorde lumpen och var gruppbefäl (visserligen bara en sketen furir, men ändock).
Och så vidare. Och kamraterna, som du trodde att du hade, blir bystanders, dvs fåntrattar som är rädda att dras med ner i abyssen. Dom står med öppna munnar och väntar på att du ska falla.
För visst skriker vi efter en riktig karl när det börjar blåsa. Eller? En snygg hingst. En Macron, en Trudeau. Eller, varför inte, en fuling som Trump. Dom där tre kan nog ta kommandot och peka med hela handen.
Anna Kinberg Batra däremot, hon kommer att klara sig fint. Känner på mig att det blir tunga poster framöver! För nu ”laddar hon om”!
