För oss som har ett jobb att sköta är det lite svårt att hänga med i svängarna kring Svenska Akademien. Här har man gått i godan ro och trott att problemet var att en man använt sin höga ställning i kultursverige för att kunna förgripa sig på kvinnor.
I korthet:
En man, som är gift med en ledamot i Akademien, har i många år varit känd som en sexistisk slempropp som upprepade gånger ska ha förgripit sig på kvinnor. Inte mindre än 18 stycken har trätt fram.
Detta var ingen nyhet och har inte heller varit något problem för andra ledamöter. Faktum är att hans kompis Horace Engdahl pläderat för att slemproppen skulle få livstidslön för att han är ett sådant konstnärligt geni. Detta trots att den då ständiga sekreteraren känt till anklagelserna i sisådär ett decennium.
Slemproppen har tydligen också läckt ut namnen på nobelprisvinnare och fått pengar av akademien till det bolag han driver, tillsammans med sin fru (ni vet, hon ledamoten).
Och här ligger nu fokus. Alltså inte på de faktiska brotten, där kvinnor i många år vittnat om hur han förgripit sig på dem, utan på att han pratat bredvid munnen och att hans fru äger aktier i hans bolag. News flash! Som gift har hon ekonomisk fördel av alla intäkter till hans bolag, oavsett om hon äger aktier eller ej så jävet fanns där hela tiden.
Katarina Frostensson må vara gift med slemproppen, men jag tror inte man ska underskatta den bromance som uppenbarligen finns mellan hennes man och Horace Engdahl. I sant broderskap gör nu författaren till ”Den sista grisen” allt för att flytta fokus.
Sexbrotten är himla svåra att lasta slemproppens fru för, och inte heller finns ett naturligt sätt att fästa dem vid Sara Danius (nuvarande ständiga sekreteraren). Men läser man nyheterna är det uppenbarligen kvinnor som ska lastas.
På något sätt är det nu alltså Sara Danius fel att Katarina Frostenssons man är en slempropp?
