”Alltifrån röststyrda hemassistenter och robotdammsugare till terapi-botar och hyperrealistiska sexdockor – den tekniska utvecklingen är förförisk, rentav oemotståndlig. Vi vill bara vara med den hela tiden, det börjar nästan likna kärlek. Se bara hur vi gullar med våra mobiler större delen av dagen! Men om vi vänjer oss vid manicker som skapats för att tillfredsställa snart nog alla våra mänskliga behov, bekräfta oss och ge oss ständiga kickar: vad gör det med vårt behov av varandra, alltså av andra människor av kött och blod? Familjen, vännerna, den krävande partnern.” Filosofiska rummet P1
På ett ledarskapsseminarium nyligen berättade jag för de deltagande cheferna att de snart skulle vara bortrationaliserade. Den äldste deltagaren protesterade, men övriga verkade förstå min poäng. Protesten gick ut på att självklart måste mötet mellan människor finnas kvar, inte minst i en sådan kontakt som mellan chef och underställd. Men varför då och varför spjärna emot? Om jag inte behöver träffa min läkare, inte min psykolog, om jag kan plugga på distans, sköta bankaffärer via nätet, robotgräsklippare osv, varför i hela friden skulle jag behöva träffa en människochef?
Företag, myndigheter och organisationer kommer att spara massor av pengar när cheferna försvinner. Kameror och robotar kan monteras upp i kontorsrum (och i ditt hem) så du behöver inte vara ensam. Prata med kameran/roboten, någon svarar, eller gå in på den nya ”chefsappen” och du får råd om hur du skall lösa t.ex. konflikten mellan Tore och Birgitta. Trolleri? Nix, bara vår nya sköna värld. Vem behöver en människochef egentligen?
För vad ska framtidens chefer göra egentligen? Prata och gulla? Det mesta går att lägga in i en app. Du vet inte hur du ska lösa ett problem? Fråga appen. Du har en svår kund? Fråga appen. Du känner dig lite deppig och omotiverad? Fråga appen och appen säger att: Lugna dig nu, andas, slappna av eller ta en promenad, gå och hämta kaffe och ta med dig Olle, han är ju alltid så pigg och glad! (En Olle behövs nog trots allt alltid, men chefen? Nja…)
Vi har idag teknik för i stort sett allt. Läkare som vi inte träffar, psykologer på nätet och i radion som ger goda råd och även utövar terapi. Robotar är på väg inom rekryteringsbranschen och tester när du söker arbete, eller söker partner, det gör du i hemmet på datorn, mat är bara ett klick bort och ”snabbköpskassörskan i kvarteret där jag bor” är en… just det, robot. Automatiska kassor. Och varför kasta bort tid på att resa till långbortistan? AI, min vän, ett par lurar och glasögon typ och du är på Hawaii. Och kan ni tänka er, jag hör på TV-apparaten att på landsbygden där mäter människor blodtryck själva och dom gör till och med njuranalyser.
Inom sjukvården så finns det exempel på riktiga krafttag. I Skaraborg t.ex. så har det gjorts en sammanslagning av flera enheter, som tidigare haft olika chefer, så antalet chefer minskar således totalt och då minskar även kostnaden. Dom vill inte längre ha ”pärmbärare” (chefer) eftersom digitaliseringen kommit så långt och fungerar så bra. Förenklade processer ska också öka tempot på beslut och handling. Detta minskar antalet möten där det diskuteras både det ena och den andra som inte har med verksamheten att göra.
”Ha inte chef! Var inte chef!” Så brukar författaren Lasse Berg besvara frågan om hur man blir en lycklig människa. För i grunden är vi ju samarbetande kloka och hänsynstagande människor. Och har ni tänkt på, att mycket elakt kan sägas om robotar, men tafsar gör dom inte och inte heller kommer dom med otrevliga förslag till kollegor på personalfesten eller konferensen.
Ack Du sköna nya värld! Bort med chefen och välkomna robotar, kameror och varningslampor, hurra!
