AKJ nästa akronym att fällas av sitt eget parti

När Lena Rådström Baastad (s) en gång kryssades förbi sin manliga kollega och blev kommunstyrelsens ordförande i Örebro, började knivarna slipas frenetiskt bakom hennes rygg. Några partikamrater kunde inte hålla sig utan var tvungna att dryfta vad de tyckte var den enda logiska förklaringen.

“Det måste varit för att du är så lång som du fick så många kryss.”

Jag läser om det uppiskade hatet mot Stockholms mäktigaste kvinna, Anna König Jerlmyr (m) och tänker på samtalet jag och Lena hade om kvinnliga kommunpolitikers utsatthet på en scen under Almedalsveckan. Dina politiska motståndare är det minsta problemet. Det finns alltid en man eller två som inte kan komma över att de förlorat till en kvinna. I symbios med media gör de allt för att underminera din makt. Även om din längd är det enda de har att komma med.

Under de senaste veckorna har Anna König Jerlmyr synts oftare i media än vanligt. Vi lever ju i ovanliga tider. Rapporteringen handlar om kreativa lösningar eller samarbeten för att få fram resurser till äldreboenden eller andra utsatta verksamheter som Stockholms stad ansvarar för. Hon har alltså gjort sitt jobb.

Kanske är synligheten och handlingskraften droppen som får hennes mest misogyna partikamraters vattenglas att rinna över? För något är väldigt galet.

För just moderaterna är det här inget ovanligt beteende. Vi känner igen självskadebeteendet från hur de behandlade sin första och hittills enda  kvinnliga partiordförande, Anna Kinberg Batra. Snart har kan vi lägga AKJ till listan över före detta moderata akronymer.

Även Kinberg Batra känner igen sig och skriver så här på Facebook: 

– Vad gjorde du, som var aktiv moderat politiker då, när Corona slog till som hårdast mot Stockholm? 
– Jo, mitt barn, precis när vår främsta företrädare slet som hårdast, samtidigt som mer skyddsmaterial var på väg fram och trängselskatten på väg bort under hennes ledning faktiskt, så passade jag på att underminera henne ordentligt offentligt. 
– Skämdes du inte?
– Jo, lite, så journalisten lovade att inte använda mitt namn. Men publicerade gärna min berättelse ändå, för konflikter driver klick och även reportrar vill ju ha uppmärksamhet.
– Brukade inte andra partier vara era värsta motståndare, i stället för ni själva? 
– Jo, så var det för ännu längre sedan. Men det här hände sig på den tiden när de andra hade regeringsmakten, höll ihop i tuffa tider och vann förtroende. Jag och mina vänner valde en annan väg. 
– Varför?

Noterar också att Dagens Industri inte håller sig för god för att vara verktyg åt moderaterna i denna maktstrid. Samma tidning som bara för några dagar sedan kallade vår finansminister “grevinnan” med antydningar att hon får för mycket uppmärksamhet. Kvinnoblod smakar ju så gott ändå.

Och twitter kokar som kastade man en hjort till pirayor.

Så om du är kvinna och nödvändigtvis vill göra en politisk karriär. Följ mitt råd: Gör ditt jobb, men gör det inte för bra och gör det i skuggan. 

Knivarna är slipade och sitter snart i en rygg nära dig.