skip to Main Content

Riskkapital med extra risk

När Dagens Industri på torsdagen avslöjar hur usla de två största svenska riskkapitalbolagen är på jämställdhet vet jag knappt om jag ska skratta eller gråta. Det är som att branschen fastnat i en tidskapsel och helt missat de insikter och den utveckling som större delen av världen anammat. 

EQT äger 17 bolag utanför börsen och bland dessa finns ett enda med en kvinna på vd-stolen. I bolagens styrelser är andelen kvinnor 16,5 procent. Det är samma nivå som börsbolagen låg på 2005. Japp. 2005.

EQT har inte bara missat att kompetens kan se ut på ett annat sätt än medelålders vit man. Det verkar i det närmaste som att de värjer sig mot kvinnor. 

Börsbolagen har nu i snitt ca 37 procent kvinnor i styrelserna, men i just de börsbolag där EQT har inflytande kommer man bara upp i 27 procent. Det är så dåligt att det måste ha krävts en kraftansträngning.

Parodin blommar ut fullständigt när EQTs Sverigechef, Masoud Homayoun, svarar på DI:s frågor:

DI: Har EQT inte drivit jämställdhetsfrågan tillräckligt för att det ska genomsyra styrelsesammansättningen och vd-rekryteringen i portföljbolagen?
Masoud Homayoun: Det har vi absolut gjort…
DI: Varför speglas då inte jämställdhetsarbetet i styrelserna och på vd-posten, har inte EQT tagit frågan på allvar? (Älskar att reportern, Jonas Fagerström, trycker på!)

“Vi tar det i allra högsta grad på allvar…”

För oss utanför riskkapitalisternas bromanceklubb är det en självklarhet att jämställdhet är ett affärsmål. Och om ett affärsmål missas så grovt borde styrelsen överväga ett vd-byte. 

Den andra riskkapitaljätten, Nordic Capital, är varken bättre på jämställdhet eller förklaringsmodeller. 

“Det korta svaret är att vi ännu inte har lyckats göra verklighet av våra intentioner”, svarar Ellen Ljung, hållbarhets- och kommunikationschef på Nordic Capital, när hon får samma fråga som EQT. 

Jag vill skrika: Ett mål utan en plan är bara en fantasi!!!

Hur allvarligt är det då att dessa två bolag är så usla på jämställdhet? Får man inte driva dåliga affärer i det här landet, eller? Det kan man väl få göra men problemet är att båda dessa bolag har ett stort inflytande på bolag som du och jag äger aktier i, via våra pensionsfonder och annat. 

Kanske ännu värre är att flera av de stora institutionella ägarna investerar i EQTs och Nordic Capitals bolag. 

Mest upprörd blir jag nog av att läsa om Sjätte AP-fondens stora samröre med EQT och att deras kommunikationschef Ulf Lindqvist levererar ett lika snömosigt intetsvar:

“Det tar tid och det här är ett långsiktigt arbete…” 

Om jag var finansmarknadsminister Per Bolund, som är det statsråd som ansvarar för de statliga AP-fonderna, skulle jag fråga; exakt vad är det som tar tid? Väntar ni på att männen i bolagens styrelser ska förvandlas till kvinnor? Välja in nya ledamöter kan man göra vid varje årsstämma, så det är ju inte särskilt tidsödande. Använd er ägarmakt!

Ni som läser detta vet ju redan att företag med jämställda styrelser och ledningsgrupper är mer lönsamma och innovativa. De går dessutom i konkurs i mindre utsträckning. Så att strunta i jämställdhet på det aktiva sätt som riskkapitalbranschen alltså gör är att ge ordet risk en helt ny innebörd.

Back To Top
×Close search
Sök