Ledare och chefer ska vara föredömen (även om inte just det ordet används) hör jag från olika föredragshållare på Klara K dagen på Rival. Jag tror att både kvinnor och män är överens om den saken. Föredömen? Gammalmodigt? Nja. Det är nog så med yngre kamrater att dom gör som vi gör, inte som vi säger. Nästa generation tittar på oss.
Vi har en utbredd sexism i Sverige trots att vi alltid säger att vi är bäst på jämställdhet. Men sexismen syns inte så tydligt, den kommer nog tydligast fram vid rekryteringstillfällen och vid lönesättning, i språket och när vi män (som ofta har makten) bedömer någon utifrån kön istället för kompetens. Så har det varit länge och så kommer det att förbli om vi inte agerar. (Jo jag vet att det blivit bättre, har hört det om och om igen, bla bla bla.)
När min första bok om sexism kom ut 2005 undrade en journalist om det var speciellt mansgrisigt i just det så kallade näringslivet. Nej, inte särskilt, svarade jag, det ser ut som samhället i stort. Vare sig det är företag, organisationer, kommuner, staten, kyrkan eller en förskola.
I den där boken namngav jag flera företag, där problem med sexism kommit upp till ytan. Men förlaget tog bort dem, eftersom man inte vill ha debatten huruvida det faktiskt var sant eller inte. Det var för tidigt. 2005 var fortfarande vissa saker känsliga. Annat idag, nu kan man skriva vad som helst på bloggar, twitter och facebook. Oavsett sanningshalt.
Listan på organisationer i arbetslivet kan bli lång och problemet med diskriminering och trakasserier, mobbing, har alltid funnits. Det där kanske ökar, till och med, om fler kvinnor börjar ta sig in på alltfler nivåer, och många, (läs både kvinnor och män) har inte alltid lätt att acceptera detta. Trakasserierna är ett sätt att slå tillbaka, ett försök av framförallt vissa män att behålla sina privilegier och bevara makten till varje pris.
Många företag och organisationer har hört av sig sedan 2005 och velat att jag skall komma och föreläsa. Det är nästan 90 % kvinnor som ringer och många är lite rädda. Rädslan visar sig på lite olika sätt. Alltifrån att de vill höra sig för exakt vad jag ska säga på seminariet, jag är kanske väldigt provocerande? De som ringer vill inte att det skulle upplevas som en ”pekpinne” gentemot männen på den egna arbetsplatsen. Några vill se min presentation först och ta bort några punkter.
Hur som helst. Chefer måste alltid väl alltid föregå med gott exempel? Tänka på vad de säger och hur de agerar. Sätta stopp om man ser någonting som är snett. Peppa både kvinnor och män till att arbeta med kompetens som riktmärke. Har det blivit bättre de senaste åren? Utan tvekan. Finns det mer att göra. Absolut!
Vad göra? Så här tycker jag!
Den lagstiftning kring diskriminering som vi har ska följas. Behövs väl inga nya lagar?
Flytta på män som inte kan sköta sig, flytta inte på kvinnorna.
Lika ingångslön för lika arbete. Nej, alla företag har inte detta. Det anses vara en förhandlingsfråga när två 23-åringar från Chalmers, som inte kan speciellt mycket, söker arbete. Och den unge mannen får 1000 kr mer i månaden. Jodå, jag har exempel.
Lagstifta om kvotering till styrelser, ingenting kommer att hända annars och, ja, det är viktigt vem som sitter i en styrelse.
Krav på slutkandidater av båda könen vid alla rekryteringar. Annars börjar vi om eller byter konsult.
Utbildning på företag och organisationer kring vad jämställdhet är och vilka regler som gäller.
Delad föräldraförsäkring, 50-50. Det där tycker ni inte om, men hallå! Efter 40 år med föräldraförsäkring, utökad idag, så är det enligt Försäkringskassan fortfarande 75 % som tas ut av kvinnorna. Det spelar ingen roll att ni ser hipsters på söder som drar barnvagn medans dom stirrar in i mobilen. Statistiken är en annan. Detsamma gäller för övrigt vabbandet.
Är det klart sedan? Nej, men det är en början.
Vi ses på Klara K dagen 2016 om inte förr!
