Den senaste tiden har kvinnors rättigheter i andra länder varit i fokus, och runt middagsborden har diskussionerna högljutt handlat om vad man är villig att avstå från i jämställdhetens namn.
Fast vi behöver inte gå så långt som till Saudiarabien för att se vilken dubbelmoral vi landar i när kvinnors rättigheter ställs emot affärer.
En enig riksdag har fattat beslut om Sveriges jämställdhetspolitiska mål. Ett av målen är att män och kvinnor ska ha ekonomisk jämställdhet. Där är vi inte. Kvinnor tjänar i snitt 3,6 miljoner kronor mindre än män under ett arbetsliv. Lägg ränta på ränta på det och lägg därefter till pensionen…
Kvinnors låga löner beror till stor del på att de arbetar i offentlig sektor och att de arbetar deltid.
Rent krasst kan man ju säga att kvinnor får skylla sig själva som väljer den typen av yrken, men vi är nog alla ganska tacksamma att det finns några som gör det.
I radioprogrammet Kvinnorna och Pengarna diskuterade jag komplexiteten i det här tillsammans med socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och nationalekonomen Sandro Scocco. Lönerna i offentlig sektor finansieras av skattemedel. Om det är så vi vill ha det, så finns det bara två sätt att höja lönerna. Det ena är att minska arbetskraften så att de som finns kvar får lite mer betalt. Det andra är att höja skatten. Detta pest eller kolera-val är inte attraktivt för någon politiker.
”Alla politiker med en hyfsad självbevarelsedrift duckar för frågan”, sa Sandro Scocco i programmet.
Vad som brukar hända när man pratar kvinnolöner är att politiker hänvisar frågan till arbetsmarknadens parter. Men när Stefan Löfven var ordförande för Metall, och alltså en av arbetsmarknadens parter, var han väldigt emot de jämställdhetspotter som skulle höja kvinnolönerna. Ett rationellt ställningstagande från en person som företräder en grupp som till majoriteten är män.
Arbetsmarknadens parter är alltså en mängd personer som företräder en mängd olika intressen. De har inte till uppgift att jämna ut löner mellan könen.
Riksdagen har alltså fattat ett politiskt beslut om en fråga som de inte själva har makten att genomföra och de som har makten att genomföra det företräder andra intressen.
Det har länge varit populärt att prata om jämställdhet som vägen till lönsamhet och tillväxt, men vart tar brösttonerna vägen om jämställdheten börjar kosta? Ingen tunna skramlar tommare än en tunna med värdelösa värderingar.
Camilla Wagner
