I början av augusti deltog jag i ett seminarium på kongressen International Ergonomics Association i Melbourne, Australien, och jag lärde mig en hel del nya saker som jag aldrig någonsin hade tänkt på. En lär så länge en lever. Svenska Arbetsmiljöverket var på plats och presenterade en mycket intressant och uppskattad rapport. Arbetsmiljöverket har många bra rapporter och hjälpmedel till chefer, för vad är ledarskap om inte arbetsmiljö ingår? När vi i Sverige pratar om jämställdhet, skriver, debatterar genus och jämställdhet så handlar det oftast om kvinnor (och män) som är medelålders eller yngre, vit medelklass, och med någon form av högre utbildning. Ofta bor såväl målgrupp som debattörer i Stockholm. Men vet ni vad? Det finns fler grupper där ute.
Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader och kvinnor har mycket högre frånvaro än män på grund av sjukdom och ohälsa. Varför? Och har det något att göra med könsrelaterade frågor? Mitt svar är naturligtvis ja, även om jag inte hade tänkt på anledningen tidigare. Kvinnor har, nämligen, mer monotona arbetsuppgifter, tyngre manuell hantering och mentalt mer krävande arbete eftersom de oftare arbetar med människor. Män har mer varierade arbetsuppgifter, använder fler maskiner, verktyg, och de har ofta lite tid över att gå runt och ha en liten pratstund, ”man to man”. Dom, männen, är liksom arbetsledare och chefer allihop. (De sista anmärkningarna är mina och inte från seminariet.)
I Melbourne lyssnade jag på kunniga och intressanta inlägg av Christina Jonsson, Kersti Lorén och Minke Wersäll från Arbetsmiljöverket samt Svend Erik Mathiassen (från Gävle Högskola). Men först lite bakgrundsinfo där texten är från rapporten, (nedkortat av mig). Hela rapporten finns här.
Våren 2011 uppdrog regeringen åt Arbetsmiljöverket att utveckla och genomföra särskilda insatser med syfte att förebygga att kvinnor slås ut från arbetslivet på grund av arbetsmiljörelaterade problem. Fokus skulle ligga på att förebygga förslitningsskador på grund av felaktig arbetsbelastning. Under uppdragstiden 2011-2014 har Arbetsmiljöverket bland annat publicerat två kunskapssammanställningar från forskare använt följeforskare för att löpande utvärdera arbetet tagit fram och publicerat verktyg som ska hjälpa såväl inspektörer som arbetsgivare att bättre synliggöra och bedöma riskerna för belastningsskador, utbildat alla inspektörer i dessa nya verktyg och alla medarbetare i genusfrågor, inspekterat ca 4 100 arbetsställen och där ställt krav på åtgärder bland annat med syfte att minska risken för belastningsskador utvecklat en ny metod för att kunna jämföra arbetsmiljön och arbetsvillkoren för kvinno- och mansdominerade verksamheter och därefter inspekterat 65 kommuner under tre år i anslutning till den internationella kvinnodagen fört samtal med totalt 2 600 olika arbetsgivare om hur de med ett genusperspektiv i det systematiska arbetsmiljöarbetet kan få en mer heltäckande bild av risker och brister i arbetsmiljön.
I våra övergripande slutsatser utifrån bland annat inspektionsinsatser och kunskapssammanställningar så konstaterar vi att följande faktorer är centrala för att förklara varför kvinnor i högre utsträckning drabbas av arbetssjukdomar jämfört med män:
- Det genusmönster som råder i samhället, det vill säga att mannen är normen, återfinns även i arbetslivet. Att kvinnors arbeten värderas lägre får till följd att deras arbetsmiljörisker inte synliggörs tillräckligt och därför inte åtgärdas i tillfredsställande hög grad. Ett genusperspektiv behövs därför i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
- Den könssegregerade arbetsmarknaden bidrar i väsentlig grad till att kvinnor löper större risk att drabbas av belastningsskador.
- Kvinnor och män inom samma yrke arbetar ofta med olika arbetsuppgifter och belastas därmed olika. Kvinnor arbetar i högre grad med ensidiga och repetitiva arbetsuppgifter eller med personförflyttningar.
- Kvinnor arbetar i högre grad med möten och kontakter med människor vilket ofta innebär en psykosocial belastning.
- När kvinnor och män arbetar med samma saker på samma arbetsplats belastas de ändå olika eftersom verktyg, skyddsutrustning och arbetsstationer ofta inte är anpassade för kvinnor.
- Många arbetsgivare och arbetstagare saknar tillräckliga kunskaper för att förebygga belastningsskador i sin verksamhet.
Ovanstående från rapporten.
Och vi ska naturligtvis inte glömma att de flesta kvinnor fortsätter att arbeta, mer än män i allmänhet, när de kommer hem, eftersom ”hemarbete” och barn ses som, i första hand, kvinnornas uppgift. Och att kvinnor är hemma när barnen är sjuka, ja så är det enligt statistiken. Kvinnor vabbar.