– NEJ!
En medlem i Klara K:s Nätverk Uppsala kan inte hålla sig vid onsdagens lunchträff. Hon skriker rätt ut när hon förstår vart historien är på väg. Hela rummet kan leva sig i in i ångesten.
På Klara K:s nätverksluncher i Stockholm och Uppsala i förra veckan berättade Anna Berggren, som utsågs till Årets förebild av Klara K 2011, om sin resa från personalchef på Ericsson, via rollen som mergergeneral i tyska mediebolag och vice vd på MTG till jobbet som vd för Fotografiska.
Framför allt handlade samtalet om vikten av att följa sin moraliska kompass.
För Anna Berggren handlar det om att utmana dolda strukturer och enligt forskningen finns det då tre sätt man kan agera på: Blunda för det, acceptera det eller välja att göra någonting åt det. Eller som hon själv uttrycker det:
Har man ett strukturellt problem med ojämställdhet kan man antingen välja att inte se det, eller så samtycker du, visst jag är tjej och därmed lite mindre värd – eller – så startar du ett kvinnligt fotbollslag.
Det kvinnliga fotbollslaget startade Anna Berggren för att utmana grabbkulturen när hon jobbade på mediekoncernen MTG. Ett annat knep är att formulera mätbara mål, vilket hon tidigt gjorde på Fotografiska. – Sätter man ett numerärt mål som att hälften av alla utställningar är av kvinnliga fotografer, då jobbar personalen efter det, förtydligar hon.
Att aktivt jobba för ökad jämställdhet i ledande befattningar gör att du sticker ut och tar plats i organisationen. Som kvinna och hög chef i ett publikt företag sticker du ut även i media, intygar Anna Berggren, som någon dag efter att hon lämnade sin tjänst på Fotografiska fick läsa i affärspressen om hur hon hade fått sparken. – Jag undrar hur det kommer sig att varenda kvinnlig vd som slutar fått sparken när deras manliga diton alltid bara gått vidare enligt media, säger Anna Berggren.
Hon dyker upp till träffarna i Stockholm och Uppsala fullproppad med smärtlindring. I slutet av sommaren föll hon på klipporna och har två brutna revben som vägrar läka. Istället plågar de henne med inflammationer och värk.
Flera i rummet lägger huvudet på sned, men hon viftar bort medlidandet och berättar att om hon varit journalist så hade hon troligen varit en krigskorrespondent. Någon med skottsäker väst och kulor vinande förbi öronen. Någon som bara måste berätta för världen om orättvisor.
Just orädslan kan vara den drivkraft som lett till att hon hamnat på de positioner hon haft. Hon analyserade till exempel sin senaste arbetsplats, Fotografiska, ordentligt innan hon klev på. Alla vet hur svårt det är att driva en ägarledd organisation, men det stoppade henne inte. Lockelsen att få sätta tänderna i verksamheten var för stor.
– Det var som att köra i 180 km/h samtidigt som vi byggde motorvägen framför oss. Därför fanns knappt några som helst processer eller strukturer när jag klev in. När jag lämnade hade omsättningen ökat markant, vi var lönsamma, hade vunnit priser för restaurangen och personalen hade fått en plattform där de kunde driva verksamheten med arbetsglädje.
Trots att Anna Berggren sätter jämställdhet högt på agendan vill hon varna för att ta rollen som den som alltid räcker upp handen och påpekar ojämställdheten. – Man måste vara smartare än så och få de andra i rummet att inse själva hur fel det blir. Det finns ingen ondska, utan bara omedvetenhet, säger hon och hänvisar till tidigare exempel med fotbollslag och mätbara mål.
I Uppsala kommer ännu ett exempel. En incident som alltså får en medlem att skrika högt. Tidigt i sin karriär är Anna Berggren på konferens med ledningsgruppen där hon är den enda kvinnan. Agendan anger att sista punkten ska tas i bastun. När det är dags klappar vd:n henne på axeln och säger:
Du kan väl simma så länge, Anna.
Anna Berggren ville inte simma. När alla män klätt av sig och klivit in i bastun står hon kvar. Till slut klär hon också av sig, tar ett djupt andetag och säger högt för sig själv:
Det här gör jag för alla systrar!
Så kliver hon in. Naken. Hon sätter sig bredvid sina mycket chockade kollegor. Den sista punkten blev aldrig avhandlad. Inte heller blev det några fler bastubad på arbetstid.
