Först var det vi kvinnor som satt på kompetensen
När livet var det största undret, var kvinnans livgivande förmåga kompetensen alla ville åt, som beundrades mest, som behövdes mest. Det blev annorlunda sedan. Nu heter det att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor.
Nu vill jag tala lite om idrott – bara för att ge er en fingervisning om vad som pågått och kanske ännu pågår. Naturligtvis införde man förbud mot kvinnligt idrottande lagom när industrialiseringen börjat skapa många nya yrken. Vem har inte sett kvinnorna i lösskägg som körde Vasaloppet innan det blev öppet även för oss?
De här förbuden höll inte så länge – kvinnor idrottade i alla fall. I början tävlade män och kvinnor tillsammans i många grenar. Men det ändrades när kvinnorna började bli duktiga. När Zhang Shan, en kvinnlig lerduveskytt, vann guld beslöt Internationella olympiska kommittén att skilja på kvinnor och män. När en kvinna vann i gevärsskytte 1976, segregerade man snabbt sina könsintegrerade tävlingar. Under 1900-talets första hälft var man lite mindre subtil, då fråntog man helt enkelt de kvinnor som vunnit över män deras titlar. När Helene Mayer slog amerikanska landslagets mästare i fäktning 1938, förbjöd fäktningsförbundet kvinnor att delta i fäktningstävlingar. Och inte nog med det, Mayer blev ifråntagen sin titel. Det ni!
Hyrrokkin, starkare än Tor
Nu mina vänner! Här kommer min favoritstory ur Snorres Edda: Den vackre asen Balder har nyss dött, och asagudarna skall ordna med ett grandiost likbål på Balders eget skepp, det största av alla skepp där är. Men dom orkar inte rubba det! Så man skickar bud efter Hyrrokkin, som tjänstvilligt kommer sättandes på sin varg som hon styr med huggormstömmar.
Hon slänger sig av riddjuret och lämnar tömmarna till fyra bärsärkar, som inte rår på honom förrän de lägger omkull honom. Hon stegar fram till skeppet och skjuter ut det med en sådan kraft att ”det stod eld om lunnorna och landet skalv”.
Och vad händer då? Jo Tor blir sur och skulle till att slå in skallen på henne. Och jag bara undrar, varför tror han att han skulle klara det? Och det fjantiga är, att det hela avslutas med, att han hade gjort det om inte alla gudarna bett honom att vara så snäll att låta bli! Så slutar det hela med att en värnlös kvinna blir räddad av manliga hjältar. Igen. Mitt tips är att det är författaren Snorre Sturlusons kreativa penna som varit framme. Han nedtecknade Eddan från muntlig tradition 300 år efter kristnandet, då kvinnosynen hunnit bli annorlunda. Han var en modern man.
För den som vill läsa originaltexten: ”Men asarna togo Balders lik och förde det till stranden av havet. Hringhorne hette Balders skepp. Det var det största skepp, och det ville gudarna skjuta ut och ordna Balders bålfärd på det, men skeppet stod ej att rubba. Då skickade man bud till Jotunheim efter en jättinna som hette Hyrrokkin; men när hon kom ridande på en varg och hade en huggorm till tygel, då steg hon av hästen sin, och Odin ropade på fyra bärsärkar som skulle ta hand om hästen, men de kunde inte hålla honom förrän de fällde omkull honom. Då gick Hyrrokkin till skeppets framstam och sköt ut det i första taget, så att det stod eld om lunnorna och allt landet skalv. Då vart Tor vred och grep hammarn och skulle ha krossat huvudet på henne, om inte alla gudarna hade bett honom att skona henne.”
Vill du kommentera? Välkommen till vår Facebooksida!
