I skrivande stund har vi hunnit med tre officiella möten. Det första ägde rum hemma hos ambassadör Georg Andrén och hans fru Maria, där vi fick frukost och en bra uppdatering av läget. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att mycket har hänt, men inget har förändrats.
IMs generalsekreterare Ann Svensén och jag hos Maria och Georg Andrén i deras hem i Guatemala City. (Foto: Isadora Bennet)
Nästa möte var hos FNs kommission för mänskliga rättigheter. Bilden vi fick här stämde väl överens med den vi fick hos familjen Andrén, men presenterad ur ett FN-perspektiv.
Får en dragning av FNs kommission för mänskliga rättigheter i Guatemala. (Foto: Isadora Bennet)
Och nyss avslutade vi rundabordssamtal med representanter från olika urbefolkningars beslutande organ.
Några frågor var genomgående. Rasismen mot urbefolkningen är så djupt rotad att det inte finns någon ljusning. Trots att Guatemala har ratificerat den sk urbefolknings- och stamfolkskonventionen (ILO 169), så exproprieras deras marker av näringslivet och staten utan konsultation. Det råder också en stor otydlighet om vad som avses med konsultation och vilka som ska konsulteras.
Vid samtalet med representanter från urbefolkningen fick vi en tydlig bild om vad inbördeskrig och konflikter fått för konsekvenser.
1972 startade inbördeskriget. En by drabbades av inte mindre än 114 massakrer på kort tid där fem eller fler personer mejades ner urskiljningslöst. Det grova våldet splittrade familjer. Delar hamnade i kåkstäder, styrda av paramilitärer. Andra flydde upp i bergen för att slippa hamna i kläm mellan militären och gerillan. Under de 24 år som kriget pågick tvingades de som levde i kåkstäderna bl a att förstöra odlingar för släktingarna i bergen.
José Louis och Maria är båda ordförande i sina respektive byråd. (Foto: Isadora Bennet)
Idag bedrivs kriget mot urbefolkningen mer av näringslivet. Det kanadensiska gruvbolaget Marlins övergrepp mot urbefolkningen för sin nickelgruva ekade ända till Sverige. Kanske för att första, tredje, fjärde och sjunde AP-fonderna tillsammans investerade uppskattningsvis 240 miljoner kronor av svenska pensionssparares pengar i företaget. Trots att människor våldtogs, lemlästades och mördades under det våldsamma övertagandet av marken.
Det är inte svårt att förstå att just respekt för sina rättigheter och sina sedvänjor, liksom rätten till sin mark står allra högst upp på urbefolkningens önskelista.
Om detta ska vi prata mer ikväll när vi träffar Guatemalas ombudsman för mänskliga rättigheter. Återkommer!