456 kvinnor vittnar i SvD om sexuella trakasserier på sina arbetsplatser.
Jag hör på Rapport:
- Regissör och manlig skådespelare försöker bryta sig in i hotellrummet till en kvinnlig skådespelerska. Dom diskuterar vem som ska knulla henne först.
- En manlig skådespelare drar upp tröjan på en kvinnlig kollega, onanerar och sprutar sperma på skådespelerskans rygg, drar ner hennes tröja och går därifrån.
- En manlig skådespelare lägger armen om kvinnlig kollega och säger: Dom här pattarna ska jag få umgås med i flera veckor.
(Citaten ovan är från minnet, kan finnas något litet fel.)
Men vänta nu, vad är detta? Ska dessa kriminella män få gå helt fria? Dom är ju farliga. Ska det tigas så dom kan fortsätta? Ska nya kvinnor råka ut för samma sak som dom som vittnar? Ska dom inte anmälas alltså? Är det en och samma gubbe som håller på? Är det alla män på teatrarna? Ska vi gissa vilka det är och låta spekulationerna ta fart?
Riksteaterns chef och Operachefen meddelar i P1 att man ska informera om policyn när det gäller trakasserier och mobbing. Wow. Och tycker att det faktiskt hänt väldigt mycket de senaste åren. Wow! Till Det bättre antar jag? Operachefen tycker det är bra att kulturministern tar ett ”grabbatag” om hela frågan. Grabbatag? Om det har hänt mycket enl personerna ovan, då undrar jag hur det var ”förr i tiden”?
Dax att vi lugnar ner oss när vi anklagar ”alla” nyanlända män för taffsningar och våldtäkter. Problemet är närmare än vi tror. Och jag tänker på undertiteln på min första bok: ”En sexists bekännelser” som kom 2005 – ”Jag visste inte att det var så illa”.
Nu passar den undertiteln bättre än någonsin.
