Frukost med Guatemalas ambassadör Georg Andrén. En stor förebild och representant för vår feministiska utrikespolitik.
Den svenska delegationen utanför ambassadörens hem.
Jag kan inte sluta fråga representanterna från ASP om deras situation och möjliga lösningar. Jag vill starta en fond som kan finansiera deras rättsprocesser och en poddradio, då deras tillstånd för lokalradio dragits in. Bland annat…
Foto: Jessica Castellan
Bilaterala samarbeten för upprätthållandet av urbefolkningens och kvinnornas rättigheter.
Foto: Jessica Castellan
Åtta familjer styr Guatemala. Jo. Så är det. Åtta väldigt rika familjer styr allt. Det finns förstås en stat, men den är extremt svag. I princip gör den som de åtta säger. Skatten är ca 12 procent, vilket är bland det lägsta i världen. Trots det är det är statsfinanserna i balans. Det är inte svårt. Har man ett budgetunderskott skär man helt enkelt på utgifterna utan någon som helst konsekvensanalys. Rent makroekonomiskt är Guatemala en väldigt rik stat, ändå svälter 9 miljoner barn. Andelen barn som går i skolan sjunker. Arbetsgivareorganisationen i landet (alltså motsvarigheten till Svenskt Näringsliv) arbetar hårt för lägre minimilöner, trots att så stor del av befolkningen lever i extrem fattigdom.
Under förra mandatperioden antogs inte en enda ny lag. En lag ändrades dock. En mycket viktigt lag. Äktenskapsbalken. Tidigare kunde flickor gifta sig vid 14 års ålder och pojkar vid 18. Nu måste båda vara 18. De som emotsatte sig denna lagändring mest var finanseliten, trots att problemet var störst ute på landsbygden och bland urbefolkning. Förra året blev 5000 flickor under 14 år gravida. Det räknas som våldtäkt i Guatemala. Två fall ledde till fällande dom.
Det kallas här för straffrihet. 90 procent av alla brott leder inte till åtal. Den lägsta siffran för straffrihet för mord var 78 procent, men de senaste åren har den stigit igen. Ni fattar. Det går åt fel håll.
Dagen började med frukost hemma hos den svenska ambassadören Georg Andrén. I residensets trädgård fick vi inmundiga en traditionell guatemalansk frukost med äggröra, friterade bananer och en röra på bruna bönor, samtidigt som ambassadören och hans stab gav oss en crash course i landets nationalekonomiska, socioekonomiska, rättsliga och politiska utmaningar.
Alla problem och alla lösningar som presenterades inkluderade mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors situation i synnerhet. För första gången fick jag se en feministisk utrikespolitik i praktiken. Jag har aldrig varit stoltare över att vara svensk. Och tro mig, det är inte på något sätt en bonusverksamhet. Här våldtas och mördas kvinnor som en del av kriget om naturresurser. På en militärbas där FN-soldater utbildas hittades nyligen en massgrav och det fleråriga mysteriet med de 600 kvinnor och barn som förts bort från en by fick sin lösning. Ingen ställdes till svars.
Nästa möte hölls på hotellet. Skälet till det var givet. Vi bor i den säkraste delen av Guatemala City och de människorättsaktivister som mötte oss utsatte sig själva för stor risk för att träffa oss. För en månad sedan mördades en människorättsaktivist i Honduras efter att hon följt bolagens pengar och sökt upp investerare i Finland och i Nederländerna.
Representanter för urbefolkningen och kvinnorättsorganisationer har bildat ett informellt nätverk, ASP (Asamblea Social y Popular ungefär Folkförsamlingen på svenska).
De var förtvivlade. Inga dokument, varken nationella eller internationella, som ratificerats för att säkra urbefolkningens rättigheter hedrades och när de försöker göra sin röst hörd blir de klassade som terrorister och dras in i långa rättsprocesser som kan innebära flera år i häktet. Om de inte bara mördas.
”I samband med att Mayafolkets 5400-åriga kalender gick ut i december 2012 erkände NASA att kulturen haft de allra första vetenskapliga rönen som modern naturvetenskap byggt vidare på. Vi har inte bara rätt till våra liv och till vårt land. Vi har rätt till poesi, sport, vetenskap och allt annat som hör livet till. Och glöm inte. Moder jord har också rättigheter som måste värnas”, sa en av representanterna.
Efter lunch fick vi träffa representanter från FN:s organ OACNUDH som ska bevaka de mänskliga rättigheterna i landet och ge rekommendationer om hur MR-situationen kan förbättras. Vi skulle ha träffat Alberto Brunori, chef över enheten. Tyvärr har han hastigt fått lämna landet under en period, då de åtta familjerna anser att han stör för mycket. Han, och den svenske ambassadören Georg Andrén är båda personer som makteliten försöker göra sig av med, då man anser att de lägger sig i landets inre angelägenheter när de påpekar att landet inte lever upp till ingångna avtal om mänskliga rättigheter. Istället fick vi en redovisning av hans stab om läget, och de gav i princip samma bild som vi fått vid de tidigare mötena.
Nu gör jag mig redo för middag med bland andra ärkebiskopen i katolska kyrkan. Det ska bli mycket spännande.
Vi hörs imorgon. Då ska vi träffa representanter från kongressen och kvinnliga entreprenörer.
