Hat kan inte överleva empati

Stående ovationer mötte Monica Lewinsky när hon klev upp på scenen. I fredags fick hon ta emot Klara K:s ärofyllda Pingvinpris och delade med sig av sin otroliga historia om hur hon återtog makten över sin egen berättelse.

– Får jag be alla som gjort ett misstag som ung, som ni ångrar, att räcka upp handen.

Monica Lewinsky blickar ut över publikhavet med uppsträckta händer på biograf Skandia i Stockholm, och tillägger:

– Håll kvar handen – om alla andra i rummet känner till ditt misstag.

Alla händer åker snabbt ned igen.

Hennes röst är stadig, hon ler avväpnande och bjuder sedan publiken på en omtumlande resa med lika delar glädje, ilska och sorg. Flera gånger får Monica Lewinsky oss åhörare att skratta högt, som när hon berättar om en ynglings misslyckade raggningsreplik om att han skulle kunna få henne att känna sig som om hon vore 22 igen.

– Jag antar att jag är den enda 40-plussaren som inte vill känna mig som 22 år igen, säger hon och skrattar med.

Det har nu gått 18 år sedan Monica Lewinsky begick sitt ödesdigra misstag att som 22-åring förälska sig i sin chef. Vid 24 års ålder fick den tidigare Vita huset-praktikanten lära sig konsekvenserna och dömdes ut av en hel omvärld – som den där kvinnan.

I mediedrevet som rasade stämplades hon som slampa, bimbo, hora och fick också höra att hon var tjock, ful och korkad.

– Jag förlorade mitt rykte och min värdighet, och nästan mitt liv, säger Monica Lewinsky, och berättar att när det var som värst vakade hennes mamma vid hennes säng om nätterna och tvingade henne att duscha med öppen dörr.

Hennes föräldrar var oroliga för att hon inte skulle orka mer, att den offentliga uthängningen och hatet som riktades mot henne skulle förnedra henne till döds.

Men Monica Lewinsky överlevde.

I nästan två decennier levde hon under radarn och vägen tillbaka har inte varit lätt. Nu vill hon använda sin historia till att hjälpa andra som utsatts för förtal och allmän förödmjukelse i offentligheten.

Det var för ganska exakt ett år sedan som Monica Lewinsky bröt tystnaden med ett bejublat TED Talk som hittills setts av mer än sju miljoner människor på webben.

Den fråga hon fått flest gånger sedan dess är varför, och varför nu. På det svarar hon:

– Därför att det var dags att ta tillbaka makten över min egen berättelse.

Att Monica Lewinsky nu fått motta Klara K:s Pingvinpris av ett affärsnätverk för kvinnor säger hon ha särskild betydelse, då hon upplevt ett speciellt förakt från andra kvinnor.

Hon berättar om ett tillfälle när hon skulle dela scen med en av Amerikas få kvinnliga bank-vd:ar. När bank-vd:n förstod att Monica Lewinsky också skulle tala ställde hon ultimatum. ”Antingen hoppar jag av… eller så försvinner hon”.

Arrangören, som tack och lov var en reflekterande man, frågade då om hon skulle ha reagerat lika negativt om det hade varit Bill Clinton istället för Monica Lewinsky. Svaret var ganska väntat:

”Det är skillnad.”

Det var just det. Fortfarande blir hon straffad och inte han. Fortfarande är det hon som fryses ut och som får ta emot hot och hat.

Men nu är hon starkare. Efter år av terapi i alla dess former samt kärlek och stöd från familj, vänner och vänligt sinnade främlingar är hon åter stark. Och det är hennes budskap idag.

”Hat kan inte överleva empati. Håll ut, det blir bättre!”

Se bilderna från seminariet ”The Internet of Humans” här.