skip to Main Content
Lars Einar Engström

Att göra kön

”Vi görs till kvinnor.”

Simone De Beauvoir, skrev ju så och menade väl ”platsen” i den sociala hierarkin och inte när det gäller det biologiska könet. Antar jag. Intressant är dock att först 2010 släpptes hela boken, inte bara halva som tidigare. När boken översattes och släpptes i Sverige första gången 1973 togs nämligen omkring 400 sidor bort. Sidorna som handlade om menstruation, incest, prostitution och lesbisk kärlek. Varför då, kan jag undra, var det för att skydda männen?

Nu är det 2017 och de små flickorna, som skall bli kvinnor, kommer fortfarande att skolas in i rollen att behaga och lyda männen och följa de strukturer som enligt många debattörer vårdas av oss män och gör oss till grymma makthavare. Ja, inte alla män, såklart, en del män är helt ”normala” (fast ordet normal, får väl inte användas längre?). Och en del män kanske till och med anses vara vuxna och det sägs att några av dom lever som jämställda partners med en kvinna. Har jag hört.

För alla män är inte våldsamma, alla män våldtar inte, alla män är inte pedofiler. Men uppenbarligen väldigt många, svårt att få fram exakta siffror där, eftersom mörkertalet alltid är stort, enligt experterna. Det går inte en dag utan att det rapporteras om pedofilnätverk, sexuellt ofredande av barn, misshandelsfall, köp av prostituerade, etc. Hundratals, tusentals, män är inblandade och inte bara i Sverige. Våldtäkt är en erkänd metod att kränka både kvinnor och män, i hela världen, framförallt i krig.

Unga flickor ”görs” alltså till kvinnor fortfarande? Javisst, alldeles säkert är det så, men gäller inte samma sak pojkarna som ska bli män? På de flesta debatter och seminarier jag deltagit i ställs krav på att männen, de vuxna männen, måste förändras, släppa fram kvinnorna, gå åt sidan och ställa sig… Ja vart då, vart ska vi ställa oss? I skamvrån? Av vilken anledning då? Förändras hur? Ska vi straffas för att vi gjort precis som de små flickorna, anammat de rådande strukturerna och våra välvilliga föräldrars arbete att uppfostra oss till män? Och är det egentligen föräldrarna vi ska anklaga? Hur många barn, födda på 70 talet och fram tills idag, har egentligen uppfostrats av sina föräldrar? Är det inte i själva verket så att dagis, förskolan, tagit den största delen av det jobbet? Och är det inte så att de flesta som arbetar inom förskolan är kvinnor? Vad har dom lärt ut, vad lär dom ut, när det gäller jämställdhet och könsroller? Om ens något.

Och ändå, den största frågan och problemet är ju; Varför går det fel för så många män? Det räcker inte att skylla på nätet och våldsfilmer. Faktum kvarstår, pojkar och flickor vistas i samma miljöer när det växer upp, men behandlas uppenbarligen väldigt olika av oss vuxna. Det är alltså vi, den nu vuxna generationen som skapar dessa manliga ”monster”, för det kan väl inte vara så att flickorna görs till kvinnor och pojkarna är födda som ”onda män”? Det måste väl gälla lika för bägge könen, vi görs till män respektive kvinnor av den generation som leder oss för tillfället.

Läs gärna den bortglömda boken ”Ställd” (Ordfronts förlag, 1999) av Susan Faludi som visar hur pojkarna formas. Boken försvann i svallvågorna efter ”Backlash”, av samma författare, som beskrev flickor och kvinnors situation. ”Ställd” visar den andra sidan av myntet.


Vill du kommentera? Välkommen till vår Facebooksida.

Back To Top
Sök