Att kalla någon för hora

För mig som arbetat med sexismen på heltid de senaste tio åren kommer det inte som någon överraskning att en ung man kallar en kvinna för hora. Det är ett vanligt tillmäle i dagens Sverige, på skolor, men även på många arbetsplatser. Öppet i skolan för där tillåts det, men dolt inom arbetslivet. Mediadrev och den upprörda debatten på sociala medier förvånar mig. Vadan denna reaktion? För att den drabbade är en känd person eller att hon är minister och det går att göra politisk poänger? Antar jag.

Den unge moderaten (Delmon Haffo) hade inte tänkt sig att inspelningen skulle spridas (frågan är väl varför det spelades in?) och jag gissar att detta var tänkt som ett internt skämt. Och då måste genast slås fast innan jag kölhalas; Självklart är det helt galet att han säger detta och att kollegorna skrattar, självklart ska någon form av sanktion utdömas. Men, lika självklart är att det är en kulturfråga. Dom ska inte lura i en gammal slipad konsult som mig att unge Delmon 22-23 år, var, är, den enda på den arbetsplatsen som ensam går omkring och skriker hora. Helt omöjligt och det vet vi alla. Det är en kulturfråga och det skulle förvåna mig enormt om moderaterna var det enda parti där detta kan hända. Jag har sett kommentarer som att Delmon ska få ”sparken” och det verkar han ha fått, men jag antar att han får en ny tjänst eller någon slags kompensation. Inte kan man få sparken för det där han gjorde, se.

Jag har föreläst och arbetat med sexismen på olika sätt på hundratals företag och jag har arbetat med konsultinsatser på tio svenska företag i just frågan om sexuella trakasserier och olämpligt språkbruk. Med betydligt allvarligare saker än Delmons olämpliga kommentar. Jag har föreslagit ”sparken”, avsked för en eller flera personer som misskötts sig. Vad händer då? Oftast (utom i ett fall där en person fick lämna) så omplaceras kvinnan, eller mannen, och jag får inget mer uppdrag på just det företaget.

Moderaterna väljer samma lösning. Kommunikationschefen omplaceras och några får tillsägelser av Tobias Tobé. Delmon får gå hem. Tills vidare.

Men förändrar det något?

Nix. Inte för någon av de inblandade. Om det vore så lätt ändå. Dom här unga männen är vana vid att kalla flickor och kvinnor horor. Dom har lärt sig i skolan eller i hemmet. Förmodligen från pappa. Det här språkbruket kommer att öka och bli värre i och med att 90-talisterna kommer in i arbetslivet. Jag tror inte att dom ser något konstigt med detta. Jag tror att dom inte vet bättre, för ingen har tidigare reagerat eller sagt ifrån. Moderaterna gör dock rätt men borde ha skickat hem hela det flabbande gänget inklusive kommunikationschefen. Då hade dom gjort ett ställningstagande värt namnet. Nu blev det ett jasså.

Att ”prata” någon tillrätta går inte. Endast konsekvenser leder framåt. Pacta sunt servanda, avtal skall hållas, annars faller hela systemet. Och ”avtalet” mellan människor handlar om ömsesidig respekt.

Jag läste några upprörda svenska (?) mäns åsikter på nätet, dom tyckte vi skulle skicka tillbaka Delmon till sitt ”ursprungsland”, dom syftade på föräldrarnas ursprungsland naturligtvis. Frågan blir ju då vart vi ska skicka alla ”riktiga svenska” pojkar i skolan och männen på företagen som beter sig som Delmon?

På Klara K-dagen den 6 december pratar vi om mod och inkluderande ledarskap. Information och anmälan hittar du här.