Gruppen är alltid viktigare än fakta
Det finns ingen självklar koppling mellan kunskap, information, fakta, beteende och attitydförändringar. Det är viktigt att påpeka detta efter #prataomdet” (initiativ av Johanna Koljonen, 2010) och ”#metoouppropet (2017). På de konferenser jag deltagit i, sedan 2010, så har kvinnor ofta påpekat att ”nu vet ju ni män hur många av oss har det och upplever vår situation.” Ja det vet vi ju, ty siffror talar. Vittnesmålen är talrika. Mediastorm om det är en känd person inblandad. Så när kommer de stora förändringarna? Det kanske inte räcker med fakta? Om det vore så enkelt att enbart information skulle förändra någons agerande, ja då skulle mycket vara vunnet inom många områden. Dessutom så är det stor skillnad på att arbeta med denna fråga på ett huvudkontor alternativt ute på en produktionsanläggning. ”Metoo” kan mycket väl vara ett skällsord idag, beroende på vart i landet du befinner dig, och inom vilken bransch. Komplicerad fråga?
- De flesta (alla) av våra grundläggande värderingar och attityder gentemot andra människor och vår syn på samhällets ”rätt och fel” sätts mycket tidigt. Den processen startar så fort barnet får ett språk, förmodligen tidigare. Via vuxna i vår omgivning, skolan, media, osv får vi en bild av ”verkligheten” som sedan följer oss livet igenom. De flesta barn vill bli som mor eller far och anammar deras livssyn. Väldigt få omvärderar sitt tänkande och agerande oavsett hur mycket information som sprids eller hur många konferenser arbetsgivaren anordnar. Jag kan ju ”hålla med” och följa satta normer på arbetsplatsen, men det är en helt annan sak. De flesta människor anpassar sig till den grupp och de regler som gäller vid ett givet tillfälle. Och inte minst, till den/de som ”bestämmer” i gruppen. Det kan mycket väl vara den ”informella” ledaren/ledarna.
- Beteendeförändring kräver genomarbetad personlighetsutveckling. Terapi kanske? Sådan utveckling kräver att personen tittar på sig själv och sitt agerande tillsammans med en (1) annan människa, företrädesvis någon som har utbildning i personlig utveckling. Att få en hel grupp, avdelning, företag, att förändra inarbetad och satt ”kultur” låter sig inte göras utan att en rad människor byts ut. Och de nya har då en utmaning som heter duga.
- ”Monstret bor i gruppen” skrev jag en gång i en artikel i en dagstidning. Med det menade jag att; Det spelar egentligen ingen roll om du som man (eller kvinna) ändrar din hållning i jämställdhetsfrågan om du är ensam. Gruppen nöter ner dig och du lufsar in i fållan igen, blir ensam eller lämnar företaget. Du måste vara stark för att stå emot en grupp. Det betyder inte att alla i gruppen är emot dig, men om ledaren har en annan uppfattning än du, så får du stå på dig, annars står hen på dig. Och grupper stödjer så gott som alltid ledaren.
Så vad göra? Ja, det är bara att, trots det skrivna ovan, fortsätta att nöta på. Diskutera, ha utbildningar, föreläsningar, anmäla trakasserier, osv. Och, naturligtvis en hårdare lagstiftning. Inte för att straff, ensamt förändrar någons beteende, men ju hårdare straff som utdöms ju mer intressant blir frågan för rättsväsendet. Så. Rensa upp i gamla strukturer, avskeda mobbare och tafsare, stäng vidare karriär för dessa oavsett vad de arbetar med. Direktör som snickare. Att flytta på någon flyttar bara problemet.
(Rubriken ovan, ”Gruppen är alltid viktigare än fakta”, är ett citat från Dan Kahan, professor of Law and Psychology at Yale University, Yale Law School.)