Att lära av nästa generation

Svårt. Jag vet. Framförallt när man som jag, kan allt redan… På ett företag där jag föreläste för för några år sedan, föreslog en man – chef – att jag skulle bli mentor åt en ung kvinna som ansågs vara ett framtidslöfte. Vi träffade henne på hans rum efter föredraget. Självklart ville jag ställa upp om det var så att hon trodde och kände att jag var rätt person för jobbet. Den unga kvinnan såg på mig, log och sa: Jag har läst flera av dina böcker så det är snarare jag som ska vara mentor till dig! Först tänkte jag att det där är typiskt för nästa generation. Ingen respekt för en äldre, erfaren man som vet allt, kan allt och har alla svaren… Jag kände mig förolämpad, närmast kränkt av denna ungdomliga fräckhet.

Men, när jag sansat mig, förstod jag att hon naturligtvis hade rätt. Och jag bokade in henne för samtal. För min skull. Bådas?

Vi silverryggar borde lära oss av unga kvinnor.

Det är mer på sin plats att vi silverryggar lär oss något om unga kvinnor och hur de ser på livet än att vi ska gå omkring med en förlegad mansbild som mall och norm och tro att kvinnor är dåliga kopior av män, fast annorlunda. Jo jag generaliserar och överdriver en del, men inte så mycket. När jag läser kommentarer, på bloggar och i tidningar, från en del män, kring frågor som löner, ledarskap och kvotering blir jag fortfarande, 2019, nervös inför framtiden. 

Men jag kanske oroar mig i onödan?  

Nästa generation har en helt annan syn på ledarskap vare sig vi vill det eller inte!

”Nästa generation” som det brukar heta, kommer att ha en annan syn på ledarskap och jämställdhet. Dom kommer att ta frågan ett steg längre än vi lyckats hittills, dom vet att dinosauriernas tid är förbi och att ledarskap och karriär tillsammans med att ha familj är projekt där man samarbetar. Det är inte en fråga bara för det ena könet att hålla ihop eventuell familj, eller att stå tillbaka för att den ”andra” parten skall få genomföra sina drömmar.

För att få framtidens företag att lyckas i ett allt hårdare företagsklimat i en globaliserad värld krävs att vi arbetar som team och att teamet består av kvinnor och män i alla åldrar och med olika bakgrund och ursprung. Och det kräver att vi som kan och har provat allt, tar ett steg tillbaka och lyssnar på gänget som kommer efter oss. Ledarskap är, och har alltid varit, tvåvägskommunikation om vi ska skapa det ”goda” företaget. Sedan kan diktatorerna och småpåvarna säga vad de vill, i det långa loppet förlorar de alltid. 

Och trots att jag är medveten om detta, så snubblar jag gång på gång när jag leker pratfarbror till någon ungdom. Men jag lär mig, sakta, men säkert!