skip to Main Content
Lars Einar Engström

Walk the Talk och Talk the Walk

Föreningsvecka i Svanesund på Orust förra veckan och jag tillsammans med ett hundratal hugade lyssnade på kriminologen Maria Dufva som pratade om Internet och dess avarter. Våldsamma spel, pedofiler, porr, ”äkta” mord direkt på skärmen. Lätt att hitta, två klick, bara du vet vilka sidor du ska logga in på. Och det visste inte jag. Nu vet jag.

Intressant att vi föräldrar är väldigt noga med att barnen har varm mössa på sig när det är kallt, men vi lämnar dom helt ensamma, från förskoleålder, på nätet, där en hel värld av fördomar och avarter är lättåtkomligt. En värld vi vuxna vet väldigt lite om. Dufva själv vet vad hon pratar om, mycket kompetent föreläsare med en del humor, trots allt, men budskapet i sig är mycket dystert. Inte minst den sista kvarten då hon pratar om vilka kvinno- och mansroller våra barn matas med. Vältrimmade gossar med allvarlig, rent av hotfull blick, ”sexpack” på magen. Flickor med plutande munnar och utmanande blick. Fortfarande 2019. Jag trodde på allvar att mycket av det där var borta. Men det säger något om mig och den skyddade verkstad som jag befinner mig i. Jag tillhör ju knappast målgruppen. Men det gör mina barnbarn, så det angår mig och oss alla vuxna.

Jag kan inte annat än slå fast att det några av oss föreläsare pratat om, nämligen att vi är mer oroade för nästa generation än för döende 40- och 50-talister, stämmer. Jo jag vet att det finns andra krafter och att det finns mycket medvetna ungdomar, men jag är inte säker på att dom är i majoritet. Men jag kan ha fel. Det kan nog också konstateras att hela jämställdhetsfrågan måste in i förskolan och skolan överhuvudtaget som ett ämne som diskuteras på riktigt. Det räcker inte att vi ”vuxna” förhoppningsvis förändras i våra beteenden. Beteende är en fråga, attityd och språk ett helt annat område. Ni vet, jag kan ju sköta mig i möblerade rum och äta med kniv och gaffel, men i omklädningsrummet och i bastun kan skrönorna flöda fritt och som ni vet, små grytor har också öron. Eller som min kamrat Michael Kimmel på New York University brukar säga: Det räcker inte med Walk the Talk, du måste också Talk the Walk. Det sistnämnda är mycket svårt för de flesta män.

Barn är mycket beroende av gruppen, att tillhöra kompisgänget, att inte bli utanför. Det är alltså betydligt lättare att ”hänga på” den starkaste medlemmen än att stå emot ensam. Hotet om mobbing såväl i skola som i arbetslivet hänger alltid över oss som ett hotfullt spöke. Och vi vet ju att gruppen är viktigare än fakta. Vetenskapsradion, P1, tog i veckan upp frågan kring fake news och forskning visar att huruvida du följer och tror på en ”ledare” beror på din känsla för personen och inte huruvida vederbörande talar sanning. En bra historia slår ut fakta.

I takt med att Sverige utvecklas med människor från andra länder, någonting som borde ses som en gåva och möjlighet till utveckling, så ökar utmaningarna kring jämställdhetsfrågan. Vi kommer från olika håll men förväntas gå samma väg. Där ligger en av samhällets största utmaningar och vi kommer inte att lyckas om vi inte får med oss barnen och de unga.


Detta är en text skriven av en gästskribent. Åsikterna i texten är skribentens egna och behöver inte nödvändigtvis överensstämma med Klara K:s åsikter.

Back To Top
Sök