Möte med Åsa Regnér
Sommarväder i NYC i januari, nästan 20 grader varmt. Trevligt väder men mycket märkligt, det ska vara kallt här. Jag har möte med Åsa Regnér, som i mars 2018 tillträdde tjänsten som biträdande högsta chef för FN:s kvinnoorganisation, UN Women. En organisation som startades 2010. Åsa tar emot på kontoret som ligger på 42 Street. Hon har tidigare, förutom arbetet som jämställdhetsminister i Sverige, även varit landschef för UN Women i Bolivia under två år. Så hon är inte obekant med organisationen.
Jag är nyfiken på människan och på vad hon gör på dagarna. (Förutom att hon springer 7 kilometer varje morgon…wow!). Hon hämtar mig i väntrummet och ser otroligt glad och vänlig ut. Åsa Regnér har ett leende som kan smälta isar! (Får jag skriva så i dessa tider undrar ni läsare och ja det får jag.) UN Women har flera sambandskontor över hela världen och cirka 3000 anställda. Det ger möjligheten att samarbeta med regionala enheter och med FN:s medlemsstater i politisk dialog, angående jämställdhet och kvinnors rättigheter. Framförallt arbetar man med att stödja regeringar att införa och genomföra reformer och lagstiftning för jämställdhet.
Jag undrar hur arbetsdagarna ser ut och Åsa berättar om möten, planering för insatser i olika länder, uppföljningar av tidigare insatser, coachning av personal, en del resor, nu senast till Nigeria, och inte minst arbetet med att utvärdera vad som hänt efter kvinnokonferensen i Peking, 1995, med uppföljning av handlingsplanen som då togs fram. (United Nations Beijing Declaration and Platform for Action). Nu 2020 kommer lanseringen av Generation Equality 2020 projektet. Den yngre generationen kvinnor visar att kön, kultur, bakgrund, ålder inte är ”grund” för diskriminering.
Vad har då hänt de senast 25 åren? Har någonting blivit bättre för kvinnor i världen? Och svaret kommer blixtsnabbt. Massor har hänt även om det ser lite olika ut i olika delar av världen. Åsa lyfter fram tre mycket viktiga områden:
Flickor och kvinnors rätt till, och möjlighet att få utbildning, kvinnors tillgång till preventivmedel och lagstiftning angående mäns våld mot kvinnor och barn. Och #metoo ser hon som resultatet av kvinnors arbete genom årtiondena och att champagnekorken till sist for upp i luften. Nu räcker det! Dessutom gjorde #metoouppropet att hela FN-systemet blev mer medvetet om jämställdhetsfrågan.
#metoo må ha backlash just nu, här och där i världen, men Åsa ser inte alls att frågan försvinner, tvärtom. Den är här för att stanna och det är bara att kämpa på. Det flesta förändringar som skett till fördel för kvinnorna i världen kommer från kvinnors arbete, demonstrationer, påverkan via politiker och till sist lagstiftning.
– Utan politiken är det svårt att få igenom någon förändring överhuvudtaget, säger Åsa, regeringar i världen har pratat mer än de har agerat, men det rör på sig, åt rätt håll!
Utmaningar finns. En sådan är att fortfarande utbildas flickor och pojkar in i strukturer där kvinnor har en underordning och män en överordning. En annan utmaning är att det finns motstånd mot kvinnorörelser i flera länder, något som kan påverka arbetet i stort om vi inte är medvetna om vems, vilkas, agendor som ligger bakom. Och, mycket dystert, mäns våld mot kvinnor, inte minst i konflikt och krigstillstånd har satts i system.
– Vi vet inte om våld mot kvinnor i konflikter har ökat det har i alla fall bestämt inte minskat. Det som har ökat på senare tid är våld mot kvinnor i politiken, dessutom ser vi att offentligt kvinnoförakt från politiska ledare legitimerar attacker på kvinnor i val eller politiska församlingar, säger Åsa.
(När Åsa berättar om mäns våld i krigszoner får jag tårar i ögon och funderar på om jag inte ska göra en Rambo och ”rensa upp”, som om jag nu skulle kunna göra det. Men jag inser ju att det är en manlig reaktion, våld mot våld liksom.)
Vi avslutar vårt möte med att Åsa är helt övertygad om att förändring är möjlig, annars kulle hon inte arbeta med jämställdhetsfrågan, säger hon, och det kan inte hjälpas, men en gammal skeptiker och surkart som jag känner mig övertygad och upplyft.
Full av energi går jag därifrån och tänker: Vi skulle behöva flera Åsa Regnér!