När bara “men ändå”-argumentet kvarstår

Och så var drevet igång mot ännu en partiledare som hade olyckan att födas till kvinna. Det började med SvDs avslöjande i förra veckan och sedan har i princip all media hängt på. Twittertrådarna är så långa att Nornorna som väver livets trådar blir gröna av avund. 

Rapporteringen dryper av (kvinno)förakt. Återkommer till det.

Låt oss titta på sakfrågorna. Nyamko Sabuni låter sig påverkas av lobbyister. Bevis för det är att hon i sitt Almedalstal pratat om att vi borde elektrifiera vårt vägnät. 

För det första är inte det direkt en kontroversiell politisk hållning. Alla vet att vi behöver minska våra koldioxidutsläpp och användningen av fossilt bränsle. För det andra tog landsmötet (Liberalernas kongress) beslut om den politiska ståndpunkten redan 2017, alltså innan Nyamko Sabuni blev partiledare. Hon var då hållbarhetsdirektör på ÅF, och har troligen mer kunskap i den här frågan än de flesta politiker. 

Granskningen menar också att just denna fråga var “villkoret” för att hon ens skulle “få” bli partiledare. Men hur processen för det gick till är bara en googling bort. Valberedningen lade fram hennes namn eftersom en majoritet av L-distrikten hade förordat just henne. Så om inte Scania styr valdistrikten så styrde de inte heller detta.

Men Lars Leijonborg skrev ju utkastet till hennes tal i Almedalen och han är ju senior rådgivare på Diplomat PR… Lars Leijonborg är också medlem i Liberalerna, vilket nog inte gått någon förbi. Hur många partiledare tror ni skriver sina egna tal? Liberalerna är numera ett pyttelitet parti, och pyttesmå partier har pyttesmå resurser. De flesta som är engagerade i politik är oavlönade, eller får betalt för särskilda insatser. 

Bilden, med vilken SvD illustrerar sitt “avslöjande”, visar Nyamko Sabuni som en marionett som styrs av en osynlig hand. Det är en stor förolämpning mot alla kvinnor med makt. I samma klass som att fråga: Vem har du legat med för att få det här jobbet?

DN skriver att Nyamko Sabuni är arrogant. Inte som en åsikt, utan som ett faktum. Det är nu vi börjar se kärnan på problemet och vi känner igen det från rapporteringen kring andra kvinnor som knuffats ner från politikens topp. Hon gör ingen pudel. Hon ler inte vänt och kvinnligt. Hon svarar på frågorna hon får. 

Och när alla frågor är besvarade återstår bara det där sista argumentet. ”Men ändå…”